Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Polen; ty hennes jesuiter, hennes »präktiga jesuitskälmar»,
som hon sällan underlåter att kalla dem, skola hjälpa henne
att tämja och injaga respekt hos hennes nya polska
undersåtar i Hvita Ryssland. De beflita sig verkligen därom,
och hon bevisar dem sin tacksamhet. I några år är det ett
utbyte af välvilligt bemötande och smickrande ord. De
goda jesuiterna gifva suveränen ett praktfullt mottagande
i sin kyrka i Mohilef; hon förbjuder försäljningen af en
mot orden riktad smädeskrift, jesuiternas historia. De tända
rökelse för henne, och hon ämnar försvara dem »mot storm
och böljor». — »Det är,» säger hon, »en alltför dyrbar sådd
för att låta den gå förlorad... Morgue! hvad de äro fiffiga!»
Men plötsligt slår allt detta om. De »präktiga skälmarne»
ha blifvit rätt och slätt »skälmar». Hvad ha de gjort? De
ha blandat sig i andra sysslor än dem man uppdragit åt
dem. De ha vågat föra de bägge kyrkornas sammanslagning
på tal. »De äro nöt, det är alltsammans, dumma och
odrägliga nöt.» De ha »inte för en sou inflytande» i Ryssland.
Men då revolutionen utbryter i Frankrike och börjar
bli en hotelse för grannlandens troner, erinrar Katarina sig
sina forna favoriter. Hertigen af Braunschweigs soldater
kunna icke ensamma rå med att återupprätta den politiska
och sociala ordningen; man borde låta några tusen jesuiter
sluta sig till hans armé, de skulle fullborda arbetet.
Är jesuiternas mottagande i Hvita Ryssland ett drag
af religiös tolerans hos regentinnan? Kanhända. Katarina
skryter 1763 af att i det afseendet tillämpa de mest
frisinnade grundsatser i sitt rike. Då jesuiter — deras orden
var då ej ännu upphäfd — vägrat att i Moskwa begrafva
en fransman, som dött utan anammande af sakramenten,
befaller hon, att de skola fördrifvas, och berömmer sig
däraf inför Voltaire. Hon tar sig till och med anledning
att i vältaliga ordalag fördöma intoleransen i allmänhet.
»Alla världens underverk skola inte utplåna den skamfläcken
att ha förhindrat Encyklopediens tryckning!» Samtidigt ha
den ortodoxa kyrkans sekterister, raskolniks, lyfts upp ur
sin sekelgamla förnedring; de tillåtas att aflägga ed och
vittna inför rätten. Men det händer dem det samma, som
sedan skall hända jesuiterna. År 1765 uppstår en konflikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
