Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af hjältarne i sjuåriga kriget, general Leontjef, som blef
tillfångatagen i slaget vid Zorndorf och var gift med en
syster till segerherren Rumiantsof.
Emelian Pugatschef var son till en donsk kosack. Äfven
han hade som simpel soldat deltagit i sjuåriga kriget och
hade utmärkt sig där; sedan hade han varit med i kriget
mot turkarne och deserterat. Tillfångatagen tog han till
flykten och började ett lif som outlow och röfvare,
förberedelsen till det blodiga epos, hvarmed hans bana afslutades.
En flyktig likhet med Peter III, som skulle ha hjälpt honom
att spela sin roll, har blifvit förnekad och tycks ej grunda
sig på några pålitliga vittnesbörd. På de porträtt af honom,
som finnas, ser man intet spår däraf. Peter III hade ett
ansikte som en grimaserande apa; Pugatschef är den
vanliga typen för en rysk muschik. Han tog den aflidne
kejsarens namn, liksom andra hade tagit det före honom. Men
han hade den olyckliga turen att dyka upp just vid
tidpunkten för de sociala oroligheter, hvilkas orsaker vi ofvan
angifvit. Han framkallade ej denna rörelse, som länge varit
förberedd, det var snarare denna rörelse, som bemäktigade
sig honom. Han försökte ej ens att leda den. Han ställde
sig i spetsen för den och rusade framåt med sänkt panna,
drifven af den vilda, dånande floden. Det var en förfärlig
stormlöpning, som betäckte hälften af det ofantliga riket
med rykande och blodiga ruiner. Efter fyra år segrade det
ordnade elementets disciplinerade styrka öfver det vilda
elementet. Besegrad och tagen till fånga af en af Panins
underbefälhafvare, fördes Pugatschef till Moskwa i en träbur,
dömdes till döden och afrättades. Bödeln högg af honom
hufvudet, innan han lät sönderslita kroppen mellan fyra
hästar. Katarina försäkrade, att det skedde på hennes
befallning; hon var angelägen att synas mänskligare än Louis
XV hade varit mot Damiens. Hon hade emellertid andra
oförrätter och andra brott att hämna. De, som föllo offer
för Pugatschef och hans skaror, kunna ej räknas, och
Katarina var mycket uppskrämd. Det hjälpte icke, att hon
skickade till Voltaire mer eller mindre kvicka infall om
»markis de Pugatschef».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
