Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett bisarrt drag i denna historia, men som man ofta
sett upprepas under liknande förhållanden, var att
Pugatschef och hans följeslagare, allt under det de uppreste sig
mot staten, sådan de sågo den organiserad i Katarinas
händer, ögonblickligen skyndade sig att kopiera denna
organisation eller åtminstone apa efter den i dess smådetaljer
och yttre former. Efter att ha gift sig med en flicka af
folket, var den falske kejsaren angelägen att omge henne
med ett slags hof. Unga bondflickor, som dresserades med
käppen, spelade hoffröknar på det mest groteska sätt,
försökte sig på ceremoniösa nigningar och vördnadsfulla kyssar
på handen. För att öka illusionen hos sin förmenta
suveränitet hittade Pugatschef på att ge sina förnämsta
underbefälhafvare namn efter de mest framstående personerna i
Katarinas omgifning: kosacken Tschika antog namnet
Tschernischof och titel af fältmarskalk, andra kallade sig grefve
Worontsof, grefve Panin, grefve Orlof o. s. v.[1]
Denna komedi blef dyr för alla parterna. Katarina
förlorade återstoden af sin forna entusiasm för godtgörandet
af de sociala orättvisorna; Ryssland gjorde omätliga
materiella förluster och gick därtill sannolikt miste om en regering,
som visat tendenser till att vilja utmärka sig för stora
reformer i human anda. Katarinas inre politik bar ända till
slutet, som vi redan antydt, spår af dessa förfärliga år och
liksom ett blodigt ärr efter de gifna och erhållna huggen
under en strid, som gällt lif och död. Det fanns andra
döda än de, som omkommo genom eld och svärd. Några
af de idéer, som Katarina fört med sig upp på tronen,
stannade på slagfältet — kanske hennes bästa.
Beträffande statens politiska polismyndighet var det
system hon tillämpade, i synnerhet från 1775, reaktionärt
i jämförelse med det Peter III hade infört. Peter hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
