Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 2. Inre politik. (Den politiska polismakten. Lagstiftning. Förvaltning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tortyr och raffineradt grymma straff brännmärkas efter
förtjänst. Paragraferna 209—10 innehålla till och med en
argumentation mot dödsstraffet, dock med ett förbehåll
beträffande fall af politisk nödvändighet. Montesquieu och
Beccaria få ej hindra kejsarinnan af Ryssland att försvara
sin krona mot herrar Peter III och Iwan VI, äkta eller
falska. Men i stället innehåller § 518 följande ädla
förklaring, som är ett helt program af frisinnad politik: »Folken
äro icke skapade för vår skull, vi existera endast för våra
folk.» Men är det ett utdömande af absolutismen? Visst
icke. Ännu en gång kallande Montesquieu till sin hjälp,
finner Katarina — hvad kan man icke finna hos en god
författare? — att han uttalar sig för denna styrelsereform
och äfven för klassprivilegier, i synnerhet för adelns. Hvad
gör hon med det tredje ståndet? Därpå ger hon en
tämligen dunkel definition. Hvad bönderna beträffar, nämner
hon dem knappast. Är hon rädd att säga för mycket i det
ämnet? Kanhända. Hon drar sig ur spelet genom att
lämna detta kapitel å sido. Hon vidrör endast frågan på
afstånd i några sväfvande fraser, som ej åsyfta att fastslå
några principer, ännu mindre att förbereda lagparagrafer.
Hon uttalar i förbigående den åsikten, att man ej bör göra
människor till trälar annat än i allvarligt syfte och att de
lifegna böra försvaras mot öfverdrifvet sträng behandling.
Det är läran om den upplysta lifegenskapen, en pendant till
läran om den upplysta despotismen. Paragraf 260, som är
ordagrant afskrifven ur »Lagarnas anda», uttalar sig mot
lifegenskapen omedelbara upphäfvande.
Som man ser, hade Katarinas teoretiska liberalism redan
1767 gjort eftergifter för den sociala och politiska omgifning,
hvari hon blifvit försatt. Men också är hela ordalydelsen i
hennes Institution, sådan den utgafs 1767 och i det skick
den kommit för våra ögon, endast resultatet af en
kompromiss mellan kejsarinnans ursprungliga inspiration och de
yttre inflytelserna, hvilka senare röjde sig i det tvååriga
redaktionsarbetet och de ständiga ändringar, som vållade
dess utdragande på längden. Före d’Alembert blefvo andra
domare uppmanade att bedöma hennes arbete och låta höra
den lokala opinionens röst till svar på filosofiens. Vi känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
