Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest i strid med den tyska andan. En kall och metodisk
tysk skulle ej ha börjat det första turkiska kriget. »Armén,»
skrifver grefve S. Worontsof, »var decimerad, ofullständig,
skingrad öfver hela riket. Man måste midt i vintern låta
den marschera mot den turkiska gränsen och skicka kanoner,
mörsare och bomber exprès från arsenalen i Petersburg till
Kief.» Då det andra turkiska och det svenska kriget
utbröto, var det ännu värre. Då brytningen med Porten 1783
tycktes oundviklig, ville man från Estland skicka efter ett
regemente, som skulle bestå af 1,200 à 1,500 man. Man
fann 700 man, 300 hästar och icke en enda sadel! Katarina
blef icke orolig för det. Hon hade den tro, som föraktar
alla hinder och ej erkänner några omöjligheter. Denna tro,
som försätter berg och skickar kanoner från ena ändan till
den andra af ett rike, som är flera tusen kilometer långt,
är ingen tysk egenskap.
På den yttre politikens område har Katarina uträttat
storverk med hjälpmedel, som hennes ständiga sangvinism
fördubblade eller tredubblade, men som faktiskt voro
medelmåttiga. Hon ifyllde deras otillräcklighet med en moralisk
styrka, som var högst betydande.
Beträffande själfva skötseln af utrikesdepartementet lät
hon Ryssland göra verkliga framsteg. Genom att ej rygga
tillbaka för ett arbete, hvartill endast Fredrik bland hennes
samtida suveräner ej visade sig oförmögen, och därtill lägga
den myndighet, som följde henne öfverallt, gaf hon de
under detta departement lydande byråerna en enhet i
ledningen, som de aldrig förr ägt. På samma gång införde
hon där vanor af redlighet och ämbetsvärdighet, som den
närmast föregående tiden ej haft en aning om. I april 1763
ville den engelske ambassadören Buckingham förmå kansleren
Worontsof att arbeta för afslutandet af ett handelsfördrag
och fann det helt naturligt att ge eftertryck åt sin begäran
genom att erbjuda en personlig gratifikation af 2,000 pund
sterling. Men Worontsof svarade genast: »Jag öfverlämnar
till dem, som känna till dessa skamliga knep, som man
föreslår mig, att räkna ut, om 2,000 eller 200,000 pund
kunna betala förrådandet af min härskarinnas intressen.»
Bestuschef, Elisabeths kansler, talade ej det språket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
