Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Den preussiska alliansen.
I sina anteckningar om Rulhières bok har Louis XVI
anmärkt, att Katarina beträffande den utländska politiken
på det hela taget endast följt det af Peter III införda
systemet. Påståendet är endast sant till hälften. Den aflidne
kejsarens system, som tog sin början med det den 19 juni
1762 afslutade fördraget med Fredrik II, var icke allenast
en brytning med Rysslands gamla bundsförvanter,
Österrike och huset Bourbon, utan det var också krig med
Österrike och dess allierade samt krig mot Danmark i samråd
eller maskopi med kungen af Preussen; det var slutligen
en samverkan mellan de bägge makterna gentemot Kurland,
där en prins af Holstein skulle insättas till regent, och
gemensam aktion mot Polen, där de bägge suveränerna skulle
förfäkta de religiösa dissidenternas sak. Katarinas politik
var i vissa afseenden annorlunda. Att börja med hade hon
föresatt sig att iakttaga fullständig neutralitet. Tschernischof,
högste befälhafvaren för de ryska trupperna, på hvilkas
medverkan Fredrik redan gjort sig räkning, fick order att dra
sig tillbaka med sin armékår. Icke desto mindre blef
resultatet ett närmande mellan Ryssland och Preussen, hvilket
definitivt bekräftades genom fördraget af den 11 april 1764.
Det var emellertid icke det förbund Peter III tänkt sig.
England kom snart med, så som den aflidne kejsaren hade
velat, men äfven Danmark ingick i förbundet, hvilket var
tvärt emot Katarinas företrädares idéer. Det var det
nordiska systemet, Katarinas eget verk. Men detta system ledde
1763 till ett ordnande af den kurländska frågan genom
Birons återinsättande och 1764 till ett provisoriskt ordnande
af Polens angelägenheter genom Poniatowskis val, allt i
samråd med Preussen. Och det var i det närmaste allt hvad
Peter III hade önskat.
Det var också allt hvad Fredrik kunde önska och mycket
mer än han hade kunnat hoppas vid tsarinnans
tronbestigning. I det första manifest hon utgaf kallade hon honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
