Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymfligaste och odrägligaste man kan tänka sig. Jag har
olyckligtvis sett detta ok på mycket nära håll, och jag hoppade
af glädje, det är ni vittne till, då jag såg den minsta lilla
glimt af hopp att komma ifrån det.» Det var kongressen i
Teschen — sammankallad i mars 1779 för att ordna den
bayerska tronföljden — som förberedde närmandet mellan
de bägge hofven. Men Katarina uppträdde där afgjordt till
Preussens försvar. Josef II hade, som man vet, velat passa
på vid kurfursten Maximilian Josefs död (30 december 1777)
för att utvidga sina besittningar åt detta håll. Fredrik hade
uppställt sig som försvarare af den germaniska
konstitutionens okränkbarhet. Efter lång tvekan slöt sig Katarina
till hans åsikt. Men inför ett hotande krig, »som hon fann
smärtsamt att börja nu vid sin ålder,» lät Maria Theresia
sin stolthet kapitulera; hon skref till Katarina och begärde
hennes medling. Isen var bruten. Josef II:s resa till
Ryssland gjorde det öfriga.
De tyska historieskrifvarne äro nu mera nästan ense om,
att det rysk-österrikiska fördraget af 1781 hufvudsakligast
gynnade Rysslands intressen. Den sålunda ingångna
alliansen var förnämligast riktad mot Turkiet, och från detta håll
kunde endast Ryssland hoppas verkliga fördelar. Är det
riktigt säkert? Det förefaller oss, som om förhoppningarna
1781 voro åtminstone lika stora å ömse sidor. Förbundet
hade faktiskt till hufvudresultat att förskaffa Ryssland
Österrikes moraliska stöd vid ockupationen af Krim, men därom
nämnde traktaten af 1781 icke ett ord. Där talades icke
alls om Krim; man talade där om att dela det ottomanska
riket, och Josef ämnade nog ta sin del däraf. Katarina
tyckte till och med, att han ville ha den för stor, och det
var den första anledningen till en oenighet, som förvärrades
ända därhän att den först förlamade och sedan omöjliggjorde
de åtgärder man uttänkt för planernas genomförande. Fredrik
hade förutsett det, då han sagt, att så snart det blef fråga
om att dela Turkiet, skulle Österrikes och Rysslands
intressen visa sig oförenliga. Josef tvekade att inlåta sig i strid,
och Katarina begagnade sig däraf för att, som hon sade, »gå
sin egen väg.» Krims eröfring, som Josef ej vågade
motsätta sig och hvartill han just därigenom gaf sitt moraliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
