Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans onkel) skrifves enklare, Poissonier-Deperrières. Han
har en grad inom arméen och har nyligen blifvit attaché
vid utrikesdepartementet. Starkt protegerad har han fått
ett underhåll på 10,000 francs och skickats till Petersburg
för att lära sig ryska. Markis de Vérac, Frankrikes
dåvarande minister i Ryssland, har officielt presenterat honom
såsom tillhörande legationen. Han lär sig ryska genom att
deltaga i hufvudstadens umgängeslif. Polisrapporterna
tillägga, att han, sannolikt för att bättre fullkomna sig i det
slaviska språket, håller en faraobank, som flitigt besökes af
hufvudstadens unga herrar. På väg till en jakt passerar
han en by, som tillhör en grefve Schuwalof, och hans hund
anfalles af andra hundar, som tillhöra bönderna på stället.
För att försvara sin vaktelhund skjuter han af två skott
laddade med hagel, hvaraf två träffa ansiktet på en gumma,
som befinner sig på en åker i närheten. Då han kommer
tillbaka till Petersburg, skrifver han till grefve Schuwalof
ett bref, som i Paris kanske skulle ha ansetts spirituelt,
men i Petersburg betraktas som oförskämdt. Enligt markis
de Véracs omdöme är det litet familjärt, men korrekt.
Grefve Schuwalof anser sig förolämpad och vill hämnas sin
oförrätt genom att instämma de Perrières inför domstol,
utan att ens vädja till franske ministern. Markis de Vérac
å sin sida vänder sig till kejsarinnan. Han får ett föga
tillfredsställande svar. Hon låter honom välja mellan att
genast befalla chevalier de Perrierès att resa eller också
låta processen ha sin gång. Han väljer det förra
alternativet, men uttrycker sitt lifliga missnöje i den rapport
han sänder till Versailles.
Några dagar därefter väntar honom ett ännu
obehagligare äfventyr. Hans egen son, som är ute på promenad
med hans sekreterare, herr Rozat, och två ryssar, furst
Trubetskoj och herr Garnofski, Patjomkins faktotum,
varseblir i fönstret till en bondstuga en ung flicka, som tycks
småle mot de förbigående. Åtföljd af sina vänner går han
in i huset, och allesamman ta de sig åtskilliga friheter mot
den sköna. Hennes far kommer in och påstår, att man
förolämpat henne. De unga herrarne vägra att ta reson,
fortfara att nojsa med flickan och rifva af henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
