Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröstduken. Bonden ropar på hjälp, hetsar upp grannarne, och
franske ministerns son får sig ett väldigt kok stryk. Saken
kommer till kejsarinnans öron, och hon tar den mycket kallt.
Hon kan ej hindra käpprappen att hagla öfver ryggen på
den, som utsätter sig därför. Om de bägge ryssarne, som
åtföljde den unge fransmannen, hade fått armar och ben
afslagna, skulle det gladt henne.
Men det är från denna tid som en ganska betydelsefull
omkastning gör sig gällande i förhållandet mellan de bägge
länderna och till och med i Katarinas personliga känslor.
Redan 1776 trodde sig markis de Juigné, en af markis de
Véracs företrädare, märka en förändring: »Jag tror icke
alls,» sade han, »att Katarinas fördom mot Frankrike är
outrotlig. Jag tror till och med, att den minskats gentemot
franska regeringen och det i viktiga punkter. Hon tillåter sig
gärna att skämta om nationen, men därtill berättigas hon
sannolikt af uppförandet hos de flesta fransmän, som finnas
här i landet, och den opassande tonen hos dem hon sett i
Petersburg.» Han tillade: »Härvidlag måste jag rättvisligen
erkänna, att de, som ha kommit hit i år, ha uppfört sig
förträffligt. Vicomte de Laval och furst de Chimay ha
personligen förvärfvat sig allmänhetens sympati och
kejsarinnans ynnest.»
Det regentombyte, som ägt rum i Frankrike, utöfvar
det lyckligaste inflytande på kejsarinnans stämning. Hon
hyste ett djupt förakt för Louis XV, men för hans
efterträdare har hon stor aktning. Hon skrifver 1779: »Jag har
så goda tankar om allt hvad som göres under Louis XVI:s
regering, att jag skulle ha lust att gräla på dem som göra
anmärkningar däremot.» Samtidigt verkar den propaganda,
som sedan ett tjugutal år utöfvats af de hänryckta
beundrare Katarina har för sina fötter eller i sin sold i alla hörn
af Europa, men i synnerhet i Paris — Voltaire, Grimm,
Diderot, abbé Galiani och hundra andra —, och den
kolossala reklam, hvarmed de täflat att omge hennes namn, har
verkat, äfven den. En af dessa opinionsströmmar, som vi
i våra dagar åter ha sett vältra fram nästan på samma sätt,
har plötsligt brutit lös, oemotståndlig och allsmäktig:
Ryssland, ryssarne och Katarina i främsta rummet uppenbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
