Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans kammartjänare läst in. Han lånade då ett af
Fitz-Herbert, som helt lugnt spelade trictrac med Österrikes
minister Cobenzl i hytten bredvid hans.
Frankrike spelade i detta ögonblick och ända till 1789
ett högst besynnerligt spel. Medan det alltjämt
underhandlade eller tycktes underhandla om ett fördrag med
Ryssland och skickade talrika frivilliga till den ryska
arméen, försåg det samtidigt Turkiet med officerare och
ingeniörer. Dessa senares närvaro i Konstantinopel retade
Katarina. Hon uppmanade Patjomkin, om han tog några
af dem till fånga, att skicka dem allra djupast in i Sibirien,
till Perm eller Tobolsk, »för att betaga dem lusten att
lära turkarne krigskonsten». Hvad de frivillige beträffade,
var det nätt och jämt att hon tålde deras närvaro i sina
läger och var hvarken tacksam mot dem eller Frankrike.
Hon misstrodde dem. Efter Otschakofs intagande hade
grefve de Damas, som utmärkt sig där, begärt att få bli
adjutant hos kejsarinnan; hon utnämnde honom visserligen
till öfverste, men vägrade att låta honom komma i hennes
närhet. »Hon ville ej ha någon fransk spion i sitt palats.»
Hon skref till Grimm:
»Oaktadt allt hvad ni säger, är det min innersta
öfvertygelse, att där ni är skulle man hellre, trots de örfilar man
upprepade gånger fått, ingå förbund med broder Ge (kung
Georges af England) och broder Gu (kung Wilhelm af
Preussen), ja, med själfva den onde, än med mig ...»
Hon påstod sig vara öfvertygad om, att die armen Leute
(så kallade hon nu vanligen fransmännen), trots sin
fattigdom, ännu hade råd att understödja Falstaff (så kallade hon
kungen af Sverige), som då låg i krig med henne. Hon
vågade emellertid ett nytt försök för att åstadkomma sämja.
Hon gick till och med så långt, att hon gaf Grimm själf
ett slags diplomatiskt uppdrag:
»Det är alldeles säkert, att om die armen Leute ville
höja tonen gentemot holländarne och icke låta sitt parti
helt och hållet krossas i denna republik, skulle de göra
mig stor nytta. Jag skulle gärna se, att ni hade ett
vänskapligt samtal därom med herr de Saint-Priest och att ni
lade råd, om det ej kunde finnas någon utväg att förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
