Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hof, där ni vistas, till någon åtgärd, som åtminstone
visade att Frankrike ännu existerade bland de betydande
makterna och att det, då det har åttio krigsskepp, ej har
dömt dem till att murkna i hamnarna utan någon nytta
för staten.»
Hvem vet, om hon ej på samma gång antydde det enda
medel som den med döden kämpande monarkien ännu
hade att segerrikt komma ur den kris, som hotade dess
tillvaro?
»Detta hofs anseende går totalt förloradt genom dess
overksamhet. Man har aldrig beskyllt mig för att ha varit
särdeles partisk för det, men mitt och hela Europas intresse
fordrar, att det återtar den plats, som tillkommer det, och
det så fort som möjligt. Fransmännen älska äran; de skola
göra allt för att rycka framåt, så snart man visar dem hvad
deras fäderneslands heder fordrar; hvarje fransman måste
erkänna, att det ej finns någon ära i detta tillstånd af
politisk overksamhet, hvarunder de inre oroligheterna näras,
utvidga sig, växa och hopa sig vid hvarje steg. Om dessa
krafter utbreda sig utom riket, skola de upphöra att
underminera det och fräta det som masken ett skeppsskrof.. »
Men dessa råd blefvo ej åtlydda eller kommo för sent,
och maskarna fullbordade sitt förstörelseverk. Men ända
till 1792 blef det vänskapliga förhållandet mellan de bägge
länderna ej afbrutet. Efter grefve de Ségurs afresa 1789
blef Genet Frankrikes representant i Petersburg. Denne
Genet var en bror till fru Campan. Han hade olyckliga
anspråk på att vara litterär och utmärkte sig ej som
diplomat. Han hade nyss offentliggjort två outgifna oden af
Horatius, hvilka befunnos vara apokryfiska. Han hade på
sin nya plats ännu obehagligare missöden. Det måste
erkännas, att hans plats var nu ej lätt att sköta. Simolin,
som representerade Ryssland i Paris, stannade kvar på sin
post och behöll sin titel som ministre plénipotentiaire. I
maj 1790 uppmanade vice kansleren Ostermann honom att
utvidga sina förbindelser med nationalförsamlingens
inflytelserika medlemmar. Då Simolin antydde en penningeutdelning
som bästa sättet att lyckas däri, gillade Ostermann idén
och begärde ett anslag att användas till detta ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
