Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationella lifvet och utvecklingen. Må vara, vi antaga allt detta
som bevisadt, som ett förvärfvadt faktum för historien om
det förflutna och för vår tids rättsmedvetande. Men för en
nation, som tillvällar sig ett dylikt program och säkerligen
ej skulle kunna afstå därifrån utan att förlora mycket mer
än två eller tre provinser, var det ju en besynnerlig början
1772, då man visserligen förenade vid den gemensamma
härden ett visst antal slaver (hvilka för öfrigt ej visade sig
angelägna att församlas där), men skänkte bort, afstod tre
millioner slaver på ett håll och fem millioner på ett annat
åt den gemensamme fienden och sålunda med sabeln skar
stora stycken ur sitt eget kött. Man bör komma ihåg, att
Galizien icke var uteslutande befolkadt af polackar. Där
funnos också ruthener af grekisk trosbekännelse, följaktligen
ryssar, riktiga ryssar, enligt den nu antagna etniska
klassificeringen. Och de tillhöra ännu i dag Österrike, de bära
det tyska oket, utan att man har tänkt på att frigöra dem.
Slaverna i Sophia, som endast äro bulgarer, ha då haft
bättre tur.
Vi vilja ej uppehålla oss längre vid denna sida af
problemet. Det finns en annan, som ligger närmare till hands.
Det med en tredjedel af Polen tillökade Ryssland är
nu en väldig makt. Men det var redan en väldig makt
före 1772, och det hade då mindre besvärliga grannar.
Sjuåriga kriget har bevisat, hvad Preussen, till och med under
en sådan styresman som Fredrik, förmådde gentemot
Ryssland, fastän detta styrdes af Elisabeth. Man såg då en rysk
general helt ogeneradt rycka in i Berlin. En bragd i den
genren tycks i våra dagar knappast höra till det tänkbara.
En annan rysk general var vid samma tid mycket nära att
hålla ett segerrikt intåg i Konstantinopel. Sedan dess har
vägen mellan Petersburg och Konstantinopel blifvit
förlängd, den går nu öfver Wien, och bland de hinder, som
hopa sig på denna väg, äro först och främst de sju millioner
slaver, som sedan 1772 äro förenade med den habsburgska
monarkien.
Men det är icke allt. Tack vare förhållandena i Polen
före dess första delning, var Ryssland där i besittning af en
supremati, som, om den också ej skulle leda till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
