Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Petersburg, adresserade depescher, hvilka innehålla hans
verkliga tanke. Den ena innehåller följande ord: »Glöm
ingenting, utan använd snarare alla i mänsklig makt stående
medel att skaffa mig någon del af Polen, om än aldrig så
liten.» Den andra är ett fullständigt förslag till styckning.
Och nu släpper han ej sitt rof. Det hjälper icke, att
Ryssland i sin tur vill dra sig tillbaka. Grefve Panin låter
förgäfves Katarina höra det verkliga nationalintressets röst.
Det är för sent. Stödjande sig på Österrikes
medbrottslighet, tvingar Fredrik sin bundsförvant att välja: antingen att
vara med om delningen eller också se Preussen gå i
förbund med Österrike om att motarbeta de ryska planerna så
väl i Polen som i Turkiet. Katarina har ingenting annat
att göra än att underkasta sig, men det är i sista hand
Österrike hon har att tacka för detta tvång, liksom Polen
har Österrike att tacka för sin olycka. Sedan kan Maria
Theresia gråta hur mycket hon vill öfver den hårda
nödvändigheten »att vanära sin regering» och begära ett nytt
landområde för hvarje gråtanfall. Fredrik hade också
ansett, att biskopsdömet Varmie var för liten valuta för hans
vanära.
Katarina däremot behöll sina ögon torra. Men hennes
korrespondens med Fredrik under åren 1771—1772, huru
förtrolig än dess ton må vara, innehåller ej en enda direkt
häntydning på det verk, som håller på att fullbordas. Polens
namn uttalas där aldrig, fastän det alltid är fråga därom.
Man talar därom i förtäckta ordalag, liksom man sinsemellan
talar om en smärtsam familjehemlighet. Och Fredrik själf
respekterar denna regel, trots sin cynism. Det första
omnämnandet af den olyckliga, redan styckade republikens nya
gränser förekommer i ett bref från kejsarinnan af 1774.
Men detta bref är, ovanligt nog, icke skrifvet af Katarina själf.
Den andra och den sista delningen äro endast en följd
af den första. Det är, som sagdt, ett system af kugghjul.
Förgäfves skrifver grefve de Ségur 1787: »Hvad jag, oss
emellan sagdt, är fullkomligt säker om, det är, att kejsarinnan
är fast besluten att ej vidare tillåta någon delning af Polen.
Den, som ägt rum och hvartill hon blifvit tvingad för att
undvika krig med Tyskland, är den enda af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
