Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 3. Yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringshandlingar, som plågar henne och som hon ångrar.» Katarinas
ånger är sannolikt uppriktig, och det är äfven uppriktigt
som Patjomkin med henne öfverlägger om planer, hvilka ej
åsyfta något mindre än att göra upp den gamla tvisten med
den styckade republiken, nedtysta dess anspråk och afväpna
dess harm genom att erbjuda den utvidgningar mellan Dnjestr
och Bug. Det är gunstlingens idé. I februari 1788
tillkännager kejsarinnan verkligen för den senare det snara öppnandet
af underhandlingar, hvartill hennes sammanträffande med
Poniatowski i Kaniof sannolikt lagt grundvalen. Den 16
maj samma år skickas ett förslag till försvarsförbund från
Petersburg till Warschawa. Men Preussen, som fattat fast
fot i Polen, protesterar och vidtar sina åtgärder för att
korsa dessa planer, och det är Preussen, som den 29 mars
1790 undertecknar ett försvarsförbund med republiken.
Katarina gör ännu motstånd. Det preussiska förbundet är
ingenting annat än en fälla för den olyckliga republiken,
och det är denna gång från Berlin som förslaget till den
andra styckningen utgår, 1793. Katarina skrifver då till
Bezborodko:
»Förslaget är olämpligt, ty genom detta sköna
förslag skulle vi icke allenast ådraga oss hela polackarnes
förbittring, utan också handla mot våra egna fördrag och vår
garanti, särskildt beträffande Danzig. Jag röstar för att
förslaget må förfalla.»
Men den onda gärningens förbannelse, der Fluch der
bösen That, är öfver henne. Bezborodko anstränger sig att
öfvertyga henne, att om hvad som återstår af Polen icke
delas mellan de tre makter, som ha intresse af att där
undertrycka den jakobinska andan, skall denna anda, tack vare
frändskapen i ras och språk, finna vägen öppen för att
utbreda sig i Ryssland. En not från samme minister, skickad
till Lithauens generalguvernör, furst Repnin, förklarar hvad
han menar med den jakobinska andan. Dit hör äfven de
polska herrarnes lust att frige sina bönder. Och Katarina
låter öfvertyga sig. Hon är för öfrigt vid denna tid
påverkad af andra olycksbringande inflytanden. Den andra
delningen är icke blott en politisk handling. Vi anse oss
ha förvärfvat oss en viss rätt att vara uppriktiga vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
