Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
europeiska rykte. Voltaire och de, som täflade med honom om
att smickra »Nordens Semiramis» kräfva en särskild studie.
Här vilja vi endast sysselsätta oss med Katarina själf.
Hon tyckte om böcker. Det har hon bevisat. Det är
kändt, att hon köpte Diderots bibliotek. Dorat har
förhärligat denna handling i verser, som förekomma i hans
Valda arbeten, prydda af en vignett, som föreställer amoriner
klädda i pälsverk och åkande i släde. Diderot begärde 15,000
francs för sin skatt. Kejsarinnan bjöd 16,000 och tillade
som villkor, att den store skriftställaren till sin död skulle
ha de sålda böckerna i sitt förvar. Diderot blef sålunda,
utan att lämna Paris, Katarina den storas bibliotekarie vid
sitt eget bibliotek. I denna egenskap hade han en pension
af 1,000 francs om året. Det tilldrog sig 1765. Följande
år utbetalades icke pensionen. Det var på den tiden
någonting mycket vanligt äfven i andra länder än Ryssland.
Underrättad därom af Betzki lät Katarina honom skrifva till
hennes bibliotekarie, att hon ej ville, »att en underordnads
försummelse skulle förorsaka någon oordning i hennes bibliotek
och att hon af den orsaken gifvit befallning, att man skulle
skicka till herr Diderot för femtio år på förhand hvad hon
bestämt till underhåll och ökning af sina böcker och att hon
efter denna tids förlopp skulle vidtaga nya åtgärder.» En
växel på 25,000 francs åtföljde brefvet.
Man kan tänka sig förtjusningen i det filosofiska lägret.
Längre fram ökades Diderots bibliotek i Eremitagets
samlingar med Voltaires. Det var Grimm, som, sedan patriarken
på Ferney dött, gjorde upp denna affär med fru Denis.
Villkoren voro: en summa efter kejsarinnans godtfinnande
och en staty af Voltaire, som hon skulle anbringa i en af
salarna i sitt palats. Fru Denis räknade på Katarinas
frikostighet, som så mycket prisats af den ryktbare aflidne
och hans vänner, och Katarina ville enligt Grimms utsago
»hämnas den störste filosofs aska för de förolämpningar,
som tillfogats honom i hans fädernesland». Den store
mannens släktingar, i synnerhet hans systersonssöner herrar
Mignot och d’Hornoy, protesterade mot en transaktion, som
i deras tanke kränkte deras och äfven Frankrikes intressen.
Herr d’Hornoy försökte till och med förhindra saken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
