Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde ju för hennes räkning skrifva ett lustspel, afsedt att
spelas på Eremitagets teater, ett motstycke till hennes egna
satiriska arbeten. Underrättad härom af Grimm och
uppmuntrad af Diderot, fogar Sedaine sig efter hennes vilja
och skickar henne »L’Épreuve inutile».— »Säg honom,»
skrifver Katarina genast till Grimm, »att om han, i stället för
en pjes, skrifvit två, tre, ja hundra, skulle jag läsa dem alla
lika begärligt. Näst patriarkens penna, finns det ingen,
hvars alster jag så gärna gör bekantskap med som Sedaines.»
Men Betzki, som har läst pjesen högt för sin höga
välgörarinna, visar sig mycket mera kylig. Han förklarar, »att
denna pjes, uppförd på ett hof, skulle göra ett obehagligt
intryck på åskådarne och att härskaren där spelar en
alltför obetydlig roll». Katarina slår i början bort dessa
skuggrädda invändningar; hon ämnar låta uppföra pjesen, »om
också bara för att visa, att hon har mera att säga öfver sin
omgifning än Raymond». Betzki envisas, han anser detta
»prof» icke allenast onödigt, utan farligt, och slutligen
öfvergår kejsarinnan till hans åsikt. Hon låter hälsa Sedaine,
att hon anser hans pjes vara mycket bra, hon skickar honom
12,000 francs för att ersätta honom för hans besvär, men
säger honom tillika, att hans arbete ej skall bli uppfördt,
»af klokhetsskäl». Det vederfares ej ens L’Épreuve inutile
den äran att bli tryckt. Vi veta icke, om stycket finnes
kvar i manuskript.
Några år senare, då en långt farligare polemiker
uppträdt på scenen inför en i början öfverraskad och förskräckt
publik, som dock snart till största delen ryckes med och
öfverröstar det första mottagandets ovilja med sina applåder,
håller Katarina med dem, som fortfarande känna sig kränkta
eller uppskrämda af den nya pjesen.
»Om jag någonsin skrifver något lustspel,» skrifver hon,
»skall Figaros bröllop ej tjäna mig som modell, ty sedan jag
läste Jonathan Wilde le Grand, har jag aldrig befunnit mig
i sämre sällskap än på detta mycket omtalade bröllop. Det
är tydligen för att härma antikens komedi, som man på
teatern återinfört denna smak, som man trott rensad sedan
dess. Molierès uttryck voro fria och voro det naturliga
utflödet af ett godt lynne, men hans tanke var aldrig lastbar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
