Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hört talas om hennes frisinnade idéers ömkliga bankrutt.
Och hennes estetiska böjelser drabbas då af samma öde som
hennes idéer. Hela hennes kärlek till litteraturen drunknar
i detta skeppsbrott, där till och med hennes Voltairebeundran
går till bottnen.
Men låt oss först göra oss reda för hennes smak. Om
man undantar Voltaire, är den franska litteraturen i sin
helhet, den enda bon ända till långt framskriden ålder
känner till, alls icke föremål för någon förtjusning å hennes
sida. Hon gör ett urval, och hennes val faller
hufvudsakligast på Le Sages, Molières och Corneilles skrifter. Innan
hon lärt känna Voltaire, har hon smakat litet på Rabelais
och till och med Scarron. Men hon har ledsnat på dem,
och hon nästan blygs öfver att någonsin ha tyckt om dem.
Hvad Racine beträffar, förstår hon honom icke. Han är för
litterär för henne. Hans författarskap är konst för konstens
skull, och detta är nonsens för Katarina. Då hon i sin tur
griper sig an med att skrifva lustspel och tragedier, tänker
hon icke ett ögonblick på att skapa några konstverk: hvad
hon åstadkommer är kritik, satir och framför allt politik.
Hon angriper fördomar, de laster hon tycker sig skönja i
landets seder, de åsikter och till och med de män, som stå
henne i vägen. Hon för krig mot martinisterna och en gång
äfven, som vi ha sett, mot kungen af Sverige. Hennes
författarskap är endast en filial af hennes polis- och hennes
militärmakt. Hennes vältalighet existerar icke, hon ersätter
den med sin logik och sin myndighet som själfhärskarinna
öfver fyrtio millioner människor. Men bland Racines verk
väljer hon dock ut ett, nämligen Mithridate; man förstår
hvarför.
Hennes stridslystna instinkter och hennes moraliserande
böjelser stöta emellertid på ständiga hinder i den omgifning,
hvari hon lefver. Hennes historia med Sedaine är
betecknande i det afseendet. Sedaine har slagit an på henne
genom sin naturliga glädtighet och sina lediga kupletter,
hvilkas värde förhöjdes af Philidors musik. Montesquieus
och Voltaires beundrarinna hade smak för operetter. År
1779 kommer hon på den idéen att på sitt vis tillgodogöra
sig den produktive och kvicke författarens talang. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
