Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 1. Katarinas litterära, artistiska och vetenskapliga sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inspirera sig af dem i och för utvecklingen af
nationalandens själfständiga resurser. Hvad gjorde Katarina för att
underlätta denna uppgift, som det var hennes plikt och till
och med hennes sträfvan under de lysande dagar, då hon
tog emot titeln »Nordens Semiramis» och Voltaire påstod
sig vara öfvertygad om, att den sol, som upplyser andens
värld, hade bytt om brännpunkt? Vi tillhöra dem, som anse
att det bästa sätt, hvarpå en suverän kan beskydda
litteraturen, är att låta den lefva i fred och icke blanda sig i dess
affärer. Men det var icke Katarinas åsikt. Hon ville på
detta område liksom på alla andra häfda sitt personliga
initiativ och ådagalägga sin allmakt. Hon påstod sig
visserligen ha »en republikansk själ»; men litteraturens republik
förvandlades i hennes ögon till en monarki, styrd af hennes
despotiska vilja. Men har hon lockat fram en kraft, en ära,
har hon ens bidragit till framträdandet af ett nytt litterärt
verk, som i förtjänst och rykte kunde mäta sig med de
skriftställares, på hvilka Elisabeths regering med rätta kan
göra anspråk som sin skapelse? Ingen ny författare kan
täfla med Lomonossof och Sumarokof, hvilka redan varit
berömda under den föregående regeringen. Katarina
inskränker sig till att mottaga detta arf och tillgodogöra sig
det för sina egna intressen, hvilka äro fullkomligt
främmande för konst och litteratur. Den föråldrade Lomonossof
begagnade hon som skylt, Sumarokof med sina efterapningar
af den franska teatern, som hon förlöjligar, får tjänstgöra
som afskräckande exempel. Hos Djerschawin finns kanske
ämne till en stor skald, men därom har hon ingen aning,
och hon ställer så till, att han ej ens anar det själf. Felitsa,
den dikt, hvarpå hans litterära rykte grundar sig, är endast
en beställd tillfällighetsskrift, hälften panegyrisk och hälften
satirisk. Panegyriken gäller naturligtvis kejsarinnan, satiren
är riktad mot personerna vid hennes hof, som Katarina
känner ett behof att kittla och till hvilka hon skyndar sig
att sända exemplar af boken, sedan hon strukit under de
passager, som röra dem. Vid slutet af hennes regering är
Felitsas författare endast en narr, som vräker sig i favoriten
Platon Subofs antichamber. Lomonossofs verkliga medtäflare,
de, som bemöda sig att motarbeta den ström af utländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
