Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 1. Hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, det kan du vara säker på, han blir långt mera pockande.
Tänk på din framtid, Katarina Iwanowna!»
Det är alltsamman, och det kommer att upprepas i
morgon. Härskarinnan går emellertid hastigt ut i sitt
arbetsrum, följd af sina hundar, som ända till nu legat kvar på
sin mjuka bädd. Det är frukostdags. Kaffet är serveradt,
nå, det är bra. Men är det tillräckligt starkt? Ett skålpund
går åt till fem koppar, så vill kejsarinnan ha det. En dag,
då en af hennes sekreterare, en viss Kosmin, kom för att
hämta order, var han alldeles blåfrusen. Kejsarinnan ringde.
»En kopp kaffe åt den här stackaren, som hackar tänderna!»
Hon vill, att han skall tömma den ångande drycken i ett
drag. Men hvad nu då, han mår ju illa, han får
hjärtklappning! Nåja, man har ju också gifvit honom af det kaffe,
som är tillagadt åt hennes majestät och som ingen annan
än hon kan förtära. Man visste icke, att kaffet var åt
sekreteraren, man trodde icke, att hennes majestät ville dela sin
måltid med en simpel tschinownik som han. Vanligen delar
Katarina endast sin frukost med sina hundar. Det
kejserliga kaffet tycka de inte om, men det finns tjock grädde,
skorpor och socker. Allt sockret går åt, skorporna också.
Nu har hennes majestät ej längre behof af någon. Om
hennes hundar vilja lufta på sig, skall hon själf öppna dörren
för dem. Hon önskar vara ensam och ostörd med sitt
arbete eller sin korrespondens, till klockan nio. Men hvar är
hennes favoritsnusdosa, den som alltid skall stå på hennes
arbetsbord? Locket prydes af ett porträtt af Peter den
store, som skall påminna henne om, att hon skall bemöda
sig att fortsätta den store tsarens verk. Katarina snusar
mycket. Men hon bär aldrig snus på sig. Det måste finnas
sådant till hands i alla vrår af hennes palats. Hon använder
endast ett slags tobak, som odlas för hennes räkning i
trädgården vid Tsarskoje-Sjelo. Då hon skrifver, måste hon
nästan oupphörligt snusa. Hon ringer. »Var god,» säger
hon till en kammartjänare, som inträder, »och gå efter min
snusdosa.» — »Var god» ... »Får jag besvära med att» ... äro
de uttryck hon använder till sina tjänare, äfven de ringaste.
Då klockan slår nio, går Katarina åter in i sin
sängkammare. Där tar hon emot de funktionärer, som komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
