Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 1. Hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att ta emot förhållningsorder. Polismästaren inträder
först. Hennes majestät är nu klädd i en hvit morgonrock
och en mössa af hvitt crêpe, som råkat komma på sned under
arbetets ifver. Hennes hy är frisk, ögonen klara, men för
att kunna läsa de papper, som föreläggas henne till
underskrift, tar hon på sig glasögon.
»Ni, Gribofski, behöfver inte de här grejorna,» säger
hon till sin sekreterare. »Hur gammal är ni?»
»Tjugusex år.»
»Ni har inte som jag hunnit förstöra edra ögon i rikets
tjänst.»
Då Gribofski inträder, bugar han sig mycket djupt.
Kejsarinnan svarar med en lätt böjning på hufvudet,
hvarefter hon med ett älskvärdt leende räcker sekreteraren
handen. Gribofski lägger märke till, att det fattas en framtand
i härskarinnans för öfrigt välförsedda mun. Han böjer sig
för att kyssa den hvita och feta kejserliga handen och
känner en tryckning af denna höga hand, medan den
sedvanliga uppmaningen: »Tag plats», anmodar honom att börja
sitt arbete — ett ofta afbrutet arbete. Ministrarne,
generalerna, de höga funktionärerna, hvilka man beviljat audiens,
låta anmäla sig, och kejsarinnan besparar dem ofta obehaget
att vänta. Nu införes general Suworof. Utan att se på
härskarinnan gör han med sina automatiska militärsteg en
svängning till höger, där en ständigt brinnande lampa lyser
i en vrå framför bilden af Vår fru af Kasan. Han stannar
framför ikonen, knäfaller tre gånger och berör golfvet med
pannan. Sedan denna ceremoni är fullbordad, gör han
plötsligt helt om som under en exercis, går fram några steg och
gör ett fjärde knäfall vid kejsarinnans fötter.
»Nej, för all del... blygs ni inte?» mumlar hon. Hon
bjuder honom sitta ner, gör honom ett par spörsmål, hvilka
han besvarar i samma ton som en soldat besvarar sin korporals
frågor, och efter ett par minuter får han gå. Andra personer
aflösa honom. Men plötsligt hviskar man ett par ord i
kejsarinnans öra, hon böjer på hufvudet, och alla aflägsna sig;
det är ordinarie favoriten, Patjomkin, Lanskoj eller Mamonof,
som ber om företräde. För honom är hennes majestät alltid
visibel, och då han visar sig, försvinna alla andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
