Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 1. Hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men under den fullständigaste tvångsfrihet. Kejsarinnan
ser på, huru hennes barnbarn leka kungarike, och grefve
Rasumofski afdömer tvistigheterna. Om det regnar, samlar
Katarina sällskapet i det beryktade glasinklädda
kolonngalleriet, där det finns byster af antikens och den nyare
tidens store män, för hvilka hon hyser en särskild beundran.
De utländska ministrarne få ibland deltaga i det
kejserliga sommarnöjets förlustelser. Grefve de Ségur, hvilken
denna ära vederfors, berättar på följande sätt sina minnen:
»Katarina II hade den utomordentliga godheten att själf
visa mig allt skönt i detta praktfulla lustslott, hvars klara
vatten, svala lundar, eleganta paviljonger, ädla arkitektur,
dyrbara möbler och skåp inlagda med porfyr, lapislazuli och
malakit hade en sagolik prägel och påminde de beundrande
resenärerna om Armidas palats och trädgårdar. Den
fullständiga friheten, den glädtiga konversationen, frånvaron af
all ledsnad och af allt tvång skulle kunnat — om jag vändt
bort mina blickar från det imponerande majestätet hos
Tsarskoje-Sjelos palats — hos mig framkalla den tanken,
att jag befann mig på landet hos den älskvärdaste
godsägarefamilj. Herr de Cobenzl ådagalade den outtröttligaste
munterhet, herr Fitz-Herbert en fin och bildad kvickhet,
general Patjomkin en originalitet, som alltid gjorde honom
ny, till och med under hans ofta påkommande anfall af
dåligt lynne eller tankspriddhet. Kejsarinnan pratade
förtroligt i alla ämnen utom politik, hon tyckte om att höra
sagor, roade sig själf att dikta sådana, och om händelsevis
konversationen afstannade litet, väckte hofstallmästaren
Narischkin genast skrattet och infallen till nytt lif genom sina
något pajasartade galenskaper. Katarina arbetade nästan
hela förmiddagen, och hvar och en af oss hade då sin frihet
att skrifva, läsa, promenera, med ett ord, göra allt hvad
han hade lust. Middagen med föga talrika rätter och gäster
var god, enkel, utan prål; eftermiddagen användes till att
spela och prata. Om kvällen drog kejsarinnan sig tillbaka
tidigt, och då samlades Cobenzl, Fitz-Herbert och jag
antingen hos en af oss eller i furst Patjomkins våning.»
Katarina hvilade sig i denna behagliga stillhet från sitt
kalls strapatser, i synnerhet från det nödtvungna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
