Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senare delen. Kejsarinnan
- Fjärde boken: Katarina i hvardagslag
- 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket för öfrigt tydligt framgår af den franske envoyéns
rapport, och skälet ligger i öppen dag.
2.
Vi ha redan flera gånger talat om grefven och grefvinnan
»du Nords» resa. Affärden, som ägde rum den 5 oktober
1781, framkallade stor uppståndelse i Petersburg. Folket
omgaf vagnen, som förde bort tronarfvingen, under tårar,
jämmer och alla tecken till den varmaste tillgifvenhet.
Entusiaster kastade sig framför åkdonet för att hindra det att
rulla bort. Redan detta borde ha gjort Katarina missnöjd.
Men till en början blef hon snarare smickrad än retad af
den hyllning, hvarmed Paul mottogs i Berlin. Ett samtal,
som hon hade med sin son efter hans återkomst, framkallade
ett omslag i hennes stämning. Då först tyckte hon, att han
blifvit alldeles för firad af Fredrik. Då Paul ej gjorde sig
besvär att dölja sina åsikter eller sympatier, blef hon häftig
och förklarade i sin förbittring, att efter hennes död »skulle
Ryssland bli en preussisk provins».
Storfurstens resa hade ägt rum under det strängaste
inkognito. Deras högheter gingo till och med så långt, att
de vägrade att begagna de rum, som man ställt i ordning
åt dem, de bodde »en garni» med sin svit, som måste ba
varit ansenlig, efter den behöfde sextio hästar på
gästgifvargårdarna. Paul och hans gemål höllo emellertid till godo
med att några dagar vara gäster i Versailles, där deras
vistelse tycks ha efterlämnat ganska behagliga minnen.
»Storfursten,» skref Marie-Antoinette dagen efter deras
afresa, »förefaller som en eldig och häftig natur, som lägger
band på sig. Kungen har icke märkt, att han antagit
öfverdrifna åsikter.» Man gaf en mytologisk och allegorisk fest
i Trianon, där en ung Hebe särskildt tjusade de höga
åskådarne. Det var — huru skall man kunna frammana detta
minne utan att känna sig beklämd? — det var madame
Elisabeth! Den kungliga familjen ville riktigt visa, att den
franska gästfriheten var värd sitt rykte. I Mouceaux (sic), i
hertigen af Chartres’ trädgårdar, »efter att hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katarina/0486.html
