Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Fjärde boken: Katarina i hvardagslag - 2. Familjelif. Storfursten Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konselj, och denna vägran var ju i och för sig intet bevis
på förtroende eller ömhet.
Redan 1764 hade Bérenger skrifvit från Petersburg till
hertig de Praslin:
»Denne unge furste (Paul) visar olycksbådande och
farliga anlag. Det är kändt, att hans mor ej älskar honom
och att hon, alltsedan hon kom till makten, på ett föga
passande sätt nekar honom alla de ömhetsbetygelser, som
hon förr slösade på honom. Han frågade för några dagar
sedan (Bérenger har detta från en af storfurstens
kammartjänare), hvarför man hade tagit lifvet af hans far och gifvit
hans mor tronen, som rätteligen tillhörde honom. Han
tillade, att då han blef stor, skulle han nog veta att kräfva
räkenskap för detta. Det påstås, att detta barn alltför ofta
tillåter sig dylikt tal, för att det ej skulle ha kommit fram
till kejsarinnan. Och ingen tviflar på att ej denna furstinna
vidtar alla möjliga åtgärder, för att hindra utförandet
däraf.»
Det är emellertid mycket möjligt, att den resa Paul
företog mot sin mors vilja och den hållning han därvid flera
gånger visade, bidrogo till att göra kejsarinnan missnöjd
och drifva henne vidare på den väg, hvarpå hon slagit in
genom själfva sin tronbestigning, d. v. s. usurperandet af
hennes sons rättigheter.
Men förtroligheten och ömheten hade upphört långt
förut. De voro oförenliga med förhållandet mellan dessa
bägge varelser, af hvilka den ena våldsamt inkräktat den
andres plats. Men hade dessa känslor och detta ömma
förhållande någonsin existerat? Hade Katarina någonsin haft
ett modershjärta för detta barn, som man ryckt ur hennes
armar några minuter efter det hon gifvit honom lifvet, som
hon ej ammat, ej uppfostrat och som hon endast sett någon
gång, med långa mellantider? Slösade hon verkligen
någonsin på honom de smekningar, hvarom Bérenger talar? Kanske
innan hon blifvit kejsarinna, då detta barn, som var hennes
son, ännu en dag kunde bli hennes kejsare och herre. Om
någon förändring inträffat i detta förhållande, hade denna
visat sig samtidigt med förändringen af den 5 juli 1762,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
