Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett litet stycke ifrån låg en annan, en tredje, och
flickorna följde omedvetet med blicken en hel rad
små hvita strutar som lågo efter hvarann i ljungen.
Längst borta i samma riktning två pojkar på mage.
Då måste Ben stiga upp och komma
småskrattande och generad ned emot flickorna allt medan han
plockade upp strutarna ur ljungen, dit han sjelf fält
dem en för en utan att gifva akt derpå under sin
indianska krigslist. Syberg följde efter honom på håll.
— Nej, var så god håll dem; sade Ben när
flickorna ville ge honom hans knäckstrutar igen, — var
så god!
Och flickorna tackade, vecklade upp papperet
kring den bruna sirapen som hårdnat, och en af dem
sade:
— Det smakar ju kanel.
Ben och Syberg kände alla flickorna förut och
de gjorde inga sura miner när pojkarna följde med
till de öfriga.
Bland dem stod Sigrid Walborg med hatten i
nacken, håret burradt och blicken glänsande — hon
hade just haft något pojkstreck för sig så hon var
helt varm, och hon torkade svetten ur pannan.
Syster Emmi blef icke litet förvånad när Ben
uppenbarade sig midt ibland dem så plötsligt och så
objuden.
Men Ben tystade hennes frågor med en
knäckstrut.
Tyvärr fick Sigrid Walborg, för hvars skull han
köpt hela den stora påsen, endast några knäckstrutar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
