[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock är jag ej ’i stånd att rikta mot det svaga,
men stolta sköna kön mitt vapen som Ni ser.
Hos hvarje verklig man naturens egen stämma
förbjuder högt och strängt ett sådant nidingsdåd,
men därför låter dock en man sig icke skrämma
och beder, med förlof, ej för er kula nåd.
Mitt skott jag lossat har. Er tur, min fru. är inne.
Var god och segra nu!
Korsar armarna, står orörlig.
Ma t: v:
Åh, åh, — så ridderlig!
En ädelmodig tupp, som yfves på sin pinne,
så storsint och så stolt att den kan spränga sig!
Nej, kära herr baron, i våra nyktra dagar
ett sådant ädelmod är vanvett blott och bart.
Tag er revolver upp! Duellens gamla lagar
till punkt och pricka vi ska följa, det är klart.
B/ron:
Ja väl, det har jag gjort. Duellens lag ej tvingar
till något mord, min fru, — den lämnar åt vårt skön
att skjuta träff och bom. Jag ber att få min lön
för tuppens storsinthet. Men in i döden bringar
min hyllning ännu jag åt edert svaga kön
och flaxar ridderligt med genomskjutna vingar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
