Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. En Jakobskamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visste jag inte mycket, hvad jag gjorde. Jag hade
hvarken mening eller allvar med min handling.
Klockan i stadens kyrktorn slog tolf dofva
slag. Nu kunde jag vänta nattvaktens tillrop när
som helst. Ty hvarje natt vid vaktombytet måste
den nytillsatta vaktposten knacka på hvarje
celldörr, och fången innanför måste svara, så att han
vet, att fången är där.
Mycket riktigt. Nu hörde jag, att vakten
börjat sin nattliga rond. När han bultade på min
dörr, beliöfde han inte först väcka mig, ty jag sof
ju inte. Likväl dröjde jag något, innan jag
svarade, på det han inte skulle misstänka, att jag
var uppe och fullt påklädd. Jag kunde eljest
riskerat, att han öppnat dörren och kommit in,
och hvad slags förklaring skulle jag väl då kunnat
lämna honom?
I det jag svarade på vaktens tillrop, lyfte jag
upp mitt hufvud ur händerna och såg till min
häpnad, att cellen var nästan alldeles ljus. Den smala
strimman hade vuxit till en hel ljusflod, som
strömmade rakt in i cellens mörker.
»Förlorade son, kom hem! Din jordiske
fader skulle sluta dig till sitt hjärta, det vet du,
huru mycket mera då den himmelske fadern, som
är en fader öfver allt, hvad fader heter i himmelen
och på jorden.» — — —
Ja, så var det prästen hade sagt i sin
predikan. Och nu tyckte jag fullmånens ljus sade
detsamma. Ty likasom månljuset upplyste den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
