Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Elden, oxidation och reduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
höga ålder.
Därom vittnar också dess användning för
religiösa ändamål, såsom för att tända juleld eller eld på
andra kyrkliga högtidsdagar, ävensom vid signerier,
såsom för att undgå häxerier, eller för att, genom
inandning av rök från dylik eld skydda kreaturen från att
falla i vatten eller bli sjuka eller ”gå emot” något ont.
Ett annat elddon som bibehållits ända intill nutiden hos
civiliserade folk är slagelddonet. Redan tidigt måste
man hava iakttagit att gnistor kunna bildas, då två
stenar slås emot varandra. Dessa gnistor kunna stundom
tända lättantändliga ämnen. Detta lyckas emellertid olika
väl med olika stenarter och man fann redan tidigt att
flinta eller någon annan hård sten slagen mot svavelkis,
som består av svavel och järn enligt den kemiska formeln
Fe S₂, lämpar sig synnerligen väl för ändamålet.
Eskimåerna använda denna kombination för eldgivning,
stundom slå de två svavelkisstycken mot varandra. Man
antar att fynd av svavelkis vid boplatser i Belgien, som
härstamma från den (omkring 25,000 år) långt avlägsna
tid då renen förekom i dessa trakter, häntyda på att
människorna redan då använde svavelkis för
frambringande av eld. Stenålders- och bronsåldersfolken ha känt
detta medel. I Sverige har man funnit från stenåldern
härstammande svavelkis på en boplats i Gullrum och i
en hällkista i Söndrum i Halland samt vid Alvastra,
dessutom på flera boplatser i Danmark. Sedermera
undanträngdes svavelkisen av det ännu lämpligare järnet eller stålet,
och stål och flinta användes som ovan sagt ända till för
kort tid sedan över allt i den civiliserade världen. Flinta
och svavelkis skall ha använts i den antika civiliserade
världen ända till strax före vår tideräkning. Både flinta
och svavelkis ha på grund av sin användning fått namnet
”eldsten”, så kallas flinta av tyskarna ”feuerstein” och
svavelkis bär också namnet pyrit (av grek. pyr eld).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
