Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Malmer och fossilt bränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
eller överträffar de minst förkolade stenkolen. Men
eljes är serien utomordentligt regelbunden. Redan torr
ved eller torkad vitmossa äro kolhaltigare än cellulosa och
lignin. Vitmossa har medtagits emedan den utgör en av
huvudbeståndsdelarna i torvmossarnes yngsta lager. Dess
sammansättning är för övrigt mycket nära densamma som
veds, i allmänhet är askhalten högre. Påfallande är de
tyngre (äldre) torvarternas höga kvävehalt, vilken ju
kan vara mycket värdefull. Torven innehåller vanligen
rätt mycket kalk och järn, och i torvmossarna finnas ofta
lager av myrmalm. I torvmossen bildas humussyror, som
med kalk och järn ge olösliga fällningar. I den lättare
yttorven finnas de ursprungliga växtresterna ganska väl
bevarade och igenkänliga, den mera multnade mörkare
torven bildar däremot en tämligen likformig degartad
massa.
Ligniten eller brunkolet är ej alltid brunt utan ofta
svart, det är ett kol av jämförelsevis ung ålder, från
den mesozoiska eller tertiära tiden. Stundom har man
funnit fossilt träkol, alldeles likt kolet från en kolmila.
Man antar, att det härstammar från forna skogseldar,
tända genom blixten eller vulkaniska utbrott. Några
brunkol äro mycket lika vanliga stenkol. Till brunkolen höra
också de synnerligen hårda, glänsande svarta kol som
kallas jet och bearbetas till prydnadsföremål och som alls
icke likna de vanliga brunkolen. Dessa besitta en
höggradig vattenhalt (i allmänhet 15–20 procent), fastän ej
så stor som den hos torv (20 à 30 procent), men i
allmänhet betydligt högre än den hos stenkol (vanligen 3 till 10
procent) och antracit (1,3 till 3 procent). Brunkolen
innehålla även kalk, vanligen i form av gips, och järn i form
av svaveljärn. Liksom torv innehålla de humus-kroppar
som äro lösliga i alkalier detta kan stundom gå så långt
att ligniten, såsom exempelvis ryskt ”papperskol” är full-
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
