Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Kemien och brödfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
nen Boussingault (1802-1887) och engelsmännen
Lawes (1814–1900) och Gilbert (1817-1902.) Sedan
dess ha talrika försök angående växtnäringen anställts
och allt mer uppklarat de rätt komplicerade
förhållandena. För detta ändamål ha agrikulturkemiska
försöksanstalter ordnats, de första på 1840 talet, av Boussingault
på Pechelbronn i Elsass och av Lawes på Rothamsted
vid London. Den första svenska anstalten av denna art
inrättades 1861 vid Ultuna lantbruksinstitut nära
Uppsala, den därpå följande år 1864 på Experimentalfältet
vid Stockholm. Ett viktigt framsteg gjordes 1887 av
Hellriegel (1831-1895) och Willfarth, då de funno att
baljväxter förmå att genom bakterier, som leva i deras
rötter, ur luften upptaga kväve, så att jordens kvävehalt
kan ökas genom odling av dylika växter. Även
barrträden synas enligt Frank m. fl. besitta denna egenskap.
På detta sätt fick den redan av antikens folk kända och
använda gröngödslingen sin förklaring. Sedan har man
funnit att bakterier utan närvaro av baljväxter eller
andra ”värdar” förmå överföra kväve ur luften till jorden.
För växternas utveckling fordras främst luft, vatten
och solsken (värme utan ljus är tillräckligt för de icke
klorofyllförande bland vilka bakterierna ha den största
praktiska betydelse). I brist på vatten kan solsken bli
skadligt och ökenbildning inträda; å andra sidan är
solskenet i polartrakterna otillräckligt för de flesta växter.
Lufttillträdet till växternas överjordiska delar är
alltid tillräckligt, alltför starka vindar kunna verka
skadligt, exempelvis på träd. Växternas underjordiska delar
hava ofta otillräckligt lufttillträde, varför detta i dylika
fall bör ökas genom jordens brukning. Även av vatten
erbjuder naturen stundom allt för mycket, oftare allt
för litet.
För jordens fruktbarhet äro bakterierna av stor be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
