Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Metaller (§§. 239—260) - Om Vatten (§§. 261—277)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilt syra. Detta gifver anledning, at tro alla
andra metallers kalker ej annat vara, än särskilta syror,
som hysa så mycket phlogiston qvar, at de äro
coagulerade. Omtanka och oförtrutenhet torde någon
gång yppa utväg, at öfvervinna den attraction,
som hindrar syrornes blottande i de öfrige
metalliske kalker.
§. 259. Metalliske kalker, som mycket
blifvit dephlogisticerade, lösas intet, eller trögare i
syror. En metall kan ej heller lösas med
bibehållande af alt phlogiston. Til uplösning fodras en
medel qvantitet, hvilket Magnesium tydligast bevisar,
hvilken i metallisk form altid måste förlora något
phlogiston, at kunna lösas, men i form af hvit
kalk löses utan dylik förlust, och änteligen
calcinerad til svartnad, icke kan angripas, så framt ej
något bränbart tilsättes.
§. 260. Den vetenskap, som visar tydeliga
och säkra märken, hvarigenom de Salter,
Jord-arter, Bränbara och Metalliska ämnen, som naturen
sjelf framalstrar, kunna åtskiljas, kallas vanligen
för Mineralogie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
