Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, och de hyckla ånger, men jag vet att de bakom
min rygg kalla mig en tandlös gammal apa.»
»Har du annars någon önskan?»
»Ja — ja — det har jag visst. Väl tusende gånger
har jag önskat att ännu en gång äga kraftiga knän
och skarpa ögon, en rak rygg, en mjuk handled och
så den märg, som gör en till karl. Ack, den gamla
tiden — min krafts svunna dagar!»
»Den styrkan är svaghet.»
»Den har så blivit, men för femtio år sedan kunde
jag ha bevisat motsatsen», svarade den gamle soldaten,
i det han satte sporrarne i ponnyns magra sidor.
»Men jag känner en Flod, som har en undergörande
förmåga.»
»Jag har druckit Gungas vatten, tills jag hållit på
att få vattusot. Och allt vad jag fick var en katarr,
men ingalunda någon styrka.»
»Det är icke Gunga, jag menar. Den Floden, som
jag känner till, tvättar bort alla syndens fläckar. Då
man stiger upp ur densamma, har man erhållit
Befrielsen. Jag känner icke till ditt liv, men ditt ansikte tyder
på, att du är en ärlig och välvillig man. Du har hållit
dig kvar på din Väg och visat dig trofast, då denna
dygd var en sällsynthet — under det Svarta Året,
från vilket jag nu även drar mig till minnes andra
berättelser. Träd nu in på Mittens Väg, vilken leder
till Befrielsen. Lyssna till den Höga Lagen och följ
inga skuggor.»
»Tala, gamle man», sade den gamle soldaten halvt
småleende, halvt allvarsam. »Alla, som äro vid vår
ålder, älska att prata.»
Laman slog sig ned under ett mangoträd, som
kastade rutiga, darrande skuggor över hans ansikte.
Soldaten satt styv och rak på sin ponny, och Kim
lade sig ned i fördjupningen mellan de hopslingrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
