Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rötterna, sedan han först förvissat sig om att inga
ormar funnos där.
Insekterna surrade i det heta solskenet, duvorna
kuttrade, och från fälten hördes det entoniga gnisslet
av brunnarnas vindspel. Långsamt och högtidligt
började laman att tala. Efter tio minuters förlopp gled
den gamle soldaten ned från ponnyn under
förevändning att höra bättre och satte sig med tyglarna
lindade om handen. Lamans röst försvagades, och
satserna blevo mera utdragna. Kim satt och observerade
en grå ekorre. När det lilla, tätt intill grenen tryckta
skinnbyltet försvunnit ur synhåll, voro såväl prästen
som auditoriet försänkta i djup sömn. Den gamle
officerns kraftigt markerade ansikte låg stött mot hans
arm, och laman hade lutat huvudet intill trädet, mot
vars mörka stam hans ansikte lyste som gult elfenben.
En liten naken pojke kom framtultande och stirrade på
den underliga gruppen, och gripen av något slags
plötslig vördnadsimpuls gjorde han en högtidlig liten
bugning för laman — men pojken var så liten och tjock,
att han tog överbalansen. Kim skrattade hjärtligt åt de
små knubbiga, sprattlande benen, och pojken började
skrika av alla krafter.
»Åhå! Åhå!» utbrast soldaten, i det han sprang upp.
»Vad är det? Hur lyder ordern?... Är det — ett barn!
Jag drömde, att det var en alarmsignal. Skrik inte —
skrik inte, barn lilla. Har jag sovit? Det var mycket
oartigt.»
»Jag är rädd, jag är rädd!» tjöt pojken.
»Vad är du rädd för? Två gubbar och en pojke.
Huru skall du någonsin kunna bli soldat?»
Laman hade också vaknat, men ägnade ingen
uppmärksamhet åt barnet utan tummade endast på sitt
radband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
