Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringvandrande taskspelare med några halvdresserade
apor, eller en pustande utmattad björn, eller en
kvinna, som band gethorn vid sina fötter och dansade med
dem på en utspänd lina, narrade hästarna att skena och
avlockade kvinnorna små gälla rop av förvåning.
Laman lyfte ingen enda gång upp sina ögon. Han
såg icke mäklaren, som red på sin stubbsvansade
ponny för att inkassera sin omänskligt höga ränta, han
såg icke den lilla skaran av infödda, permitterade
soldater, som jublade över att ha sluppit från sina
uniformer och yttrade de allra skamligaste saker till de
allra hederligaste kvinnor de mötte. Han såg icke ens
mannen, som sålde Gangesvatten, och dock hade Kim
väntat, att han åtminstone skulle köpa en butelj av
den dyrbara vätskan. Han blickade oavbrutet mot
marken och vandrade timme efter timme utan att se eller
höra något. Men Kim befann sig i sjunde himlen av
förtjusning. I denna trakt hade man anlagt den stora
handelsvägen på en bank för att skydda den för
vinterfloderna från kullarna, vilket gjorde, att man
vandrade så att säga högre än det omgivande landskapet
och såg hela Indien utbrett på ömse sidor. Det var
vackert att se massan av vagnar, vilka, lastade med säd
och bomull och dragna av oxspann, långsamt kröpo
framåt på byvägarna. Man kunde höra deras
hjulaxlar klaga på en mils avstånd, tills det klagande
gnisslet så småningom kom närmare och blandade sig med
ljudet av svordomar och rop från körsvennerna, då
vagn efter vagn klättrade uppför den branta banken
och slutligen kom upp på den hårda huvudvägen. Och
lika vackert var det att betrakta människorna, som i
små blåa, röda, gula och vita klungor begåvo sig från
sina byar och så småningom skingrades åt olika håll på
den vidsträckta slätten. Kim erfor ett livligt intryck av
allt detta, oaktat han icke kunde kläda sina känslor i
ord, utan uttryckte sin förtjusning genom att köpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
