Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och jag skall låtsas följa Vägen!» sade han med
ett uttryck av bitterhet. »Synden är min, och straffet
är mitt. Jag inbillade mig själv — ty nu inser jag
tydligt, att det endast var inbillning — att du skickats
för att hjälpa mig med mitt sökande. Och mitt hjärta
drogs till dig för din barmhärtighet och vänlighet och
för dina unga års visdom. Men de, som följa Vägen,
få icke låta sina hjärtan värmas av något begär eller
någon ömhet, ty allt detta är bländverk. Såsom det
står i — —» Och nu citerade han en urgammal
kinesisk text, som han stödde med en annan och ytterligare
bestyrkte med en tredje. »Jag avvek från Vägen, min
chela. Det var icke alls ditt fel. Jag var förtjust över
att se livet, att se människorna på vägarne och allra
mest över att se din glädje. Jag var upptagen av dig,
jag som endast borde ha tänkt på min Flod. Och nu
är jag bedrövad, emedan du skall tagas ifrån mig och
emedan min Flod är så långt borta. Det är Lagen, mot
vilken jag brutit.»
»Mörksens makter!» utbrast fader Viktor, vilken i
sin egenskap av biktfader lärt sig urskilja smärtans
tonfall i varje ord.
»Jag inser nu, att den röda Tjurens tecken var ett
tecken för mig lika väl som för dig. Alla begär äro röda
— och onda. Jag skall göra bot och finna min flod
ensam.»
»Lova mig åtminstone, att du återvänder till
kvinnan från Kulu», bad Kim, »annars kan du komma
att gå vilse. Hon skall föda dig, tills jag hinner komma.»
Laman slog ifrån sig med handen till tecken att han
för sin del oåterkalleligen avgjort saken.
»Och nu», fortfor han i förändrad ton vänd till Kim,
»måste du säga mig, vad de ämna göra med dig? Jag
kan åtminstone samla förtjänster genom att gottgöra
förflutna dårskaper.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
