Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sedan lågo båda alldeles stilla, och jag tror, att de
voro minst halvdöda, då de lyftes upp på tåget. Deras
huvuden slängde så underligt. Och det var mycket blod
på skenorna. Vill du komma och se?»
»Jag har sett blod förr. Fängelset är ett säkert
ställe, och troligen skola de uppgiva falska namn, och
troligen skall det dröja länge, innan någon människa får
reda på var de finnas. De voro fiender till mig. Ditt
och mitt öde tyckas vara bundna vid samma rep.
Vilken berättelse för Pärlornas läkare! Skynda dig nu
och packa sadelpåsarne och kokkärlen. Sedan skola vi
taga ut hästarne och giva oss i väg till Simla.»
Skyndsamt — enligt österlänningarnes uppfattning
av skyndsamhet — med långa förklaringar,
störtfloder av skällsord och hundratals uppehåll för småsaker,
som blivit glömda, bröt det smutsiga lägret upp, och
karlarne ledde ett halvt dussin tredskande och
stelbenta hästar nedåt Kalkavägen i den daggfriska
morgonen. Kim, vilken behandlades som Mahbub Alis
favorit av alla, som önskade stå väl hos pathanen,
behövde icke utföra något arbete. De drogo vidare och
rastade med korta mellanrum vid vägkanten. Många
sahiber färdas på Kalkavägen, och enligt Mahbub Alis
påstående anser sig varje ung sahib kompetent att
bedöma hästar; även om han är skuldsatt upp över
öronen, måste han nödvändigt låtsas, som om han ämnade
köpa. Detta var anledningen varför den ene sahiben
efter den andre, som rullade förbi i postvagnen,
stannade och slog sig i språk med Mahbub Ali. Några
stego till och med ur vagnen för att känna på hästarnes
ben och framställa dumma frågor, varvid de ofta
genom sin okunnighet i folkspråket på det grövsta
förolämpade den orubbligt lugne hästhandlaren.
»När jag först började göra affärer med sahiber —
och det var vid den tiden, då överste Soady sahib var
kommendant på fästningen Abazai och av kitslighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
