Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Rudyard Kipling
då man tvättade händerna efter måltiderna, rökelsekar
av matt koppar med fantastiska djävulsfigurer i drivet
arbete, bälten av oxiderat silver, vilka voro mjuka och
böjliga som läder, hårnålar av nefrit och elfenben,
vapen av allehanda slag och en massa andra saker, som
dels lågo inpackade, dels kringspridda i rummet, så att
det icke fanns någon tom plats annat än kring det
ran-kiga furubordet, vid vilket Lurgan sahib satt och
arbetade.
»Dessa saker äro ingenting», sade Kims värd, som
följt riktningen av gossens blick. »Jag köper dem,
emedan de äro vackra, och ibland säljer jag dem, ifall
köparens utseende behagar mig. Mitt arbete ligger på
bordet — åtminstone en del därav.»
Det flammade och gnistrade i morgonljuset — rött
och blått och grönt, här och var avbrutet av en
diamants gnistrande strålar. Kim spärrade upp ögonen.
»Dessa stenar äro förträffliga och taga ingen skada
av solljuset. För resten äro de billiga. Men med sjuka
stenar förhåller det sig annorlunda.» Han fyllde åter
Kims tallrik. »Det finns ingen annan än jag, som kan
böta en sjuk pärla och återskänka turkoserna deras blå
färg. Jag medger, att vilken dumbom som helst kan böta
en opal — men för en sjuk pärla finns det ingen
annan läkare än jag. Tänk om jag skulle dö! Då skulle
det icke finnas någon längre ... Nej, sannerligen inte.
Du kan icke göra någonting åt juveler. Det är alldeles
tillräckligt, om du lär dig att förstå dig litet på
turkoser — längre fram.»
Han gick tvärs över verandan för att fylla den
tunga porösa lerkrukan med vatten från
filtreringsappa-raten.
»Är du törstig?»
Kim nickade. Lurgan sahib, som befann sig på
femton fots avstånd från Kim, lade ena handen på krukan
och i nästa ögonblick stod den bredvid Kims armbåge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
