Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k ini 2i i
fylld med vatten ända upp till brädden, så när som på
en halv tum. Endast en liten skrynkla på den vita
duken utvisade, varest den hade glidit till sin plats.
»Ah!» utbrast Kim med den yttersta förvåning. »Det
där är ju trolleri.» Lurgans småleende utvisade, att
komplimangen hade behagat honom.
»Kasta den tillbaka.»
»Men då går den sönder.»
»Kasta den tillbaka, säger jag.»
Kim kastade krukan på måfå. Den föll ned på
golvet och krossades i tusen bitar, under det vattnet
strömmade genom det otäta verandagolvet.
»Det betyder ingenting; titta nu på krukan. Titta på
den största biten.»
Denna låg på golvet med en smula vatten i sin
fördjupning och glänste alldeles som en stjärna. Kim
fixerade den skarpt. Lurgan sahib lade helt sakta sin
ena hand på hans nacke, strök den ett par gånger och
viskade: »Titta! Nu blir den hel igen, bit för bit. Först
skall det största stycket förena sig med de båda andra
till höger och vänster. Titta!»
Om det gällt livet, skulle Kim icke kunnat vända
på huvudet. Det lätta greppet höll honom som i ett
skruvstäd, och blodet pulserade snabbt och behagligt i
hans ådror. Nu låg det en större bit, där det nyss legat
tre mindre, och ovanför den syntes hela krukans
skugglika konturer. Han kunde se verandan genom dem, men
de tätnade och mörknade med varje pulsslag. Men
krukan — vad det gick trögt att tänka — krukan hade ju
krossats i bitar inför hans ögon! Ännu en eldvåg flöt
ned för hans nacke, då Lurgan sahib rörde sina händer.
»Titta! Nu formar den sig!» sade Lurgan sahib.
Hittills hade Kim tänkt på hinduiska, men nu
ge-nombävades han av en darrning, och med en
ansträngning, liksom då en simmare söker rädda sig undan ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
