Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Rudyard Kipling
jar genom att till hälften slunga sig upp ur vattnet,
ryckte sig hans själ upp ur mörkret, som höll på att
fånga den, och tog sin tillflykt till
multiplikationstabellen på engelska.
»Se, den formar sig!» viskade Lurgan sahib.
Krukan hade verkligen blivit krossad — ja, just
krossad i tusen bitar, och två gånger tre gör sex, tre
gånger tre gör nio och tre gånger fyra gör tolv. Han höll
sig med förtvivlan fast vid multiplikationstabellen.
Krukans skugglika konturer försvunno såsom en
dimma försvinner, sedan man gnuggat sina ögon. Där
lågo de trasiga bitarna, där var det spillda vattnet, som
höll på att torka i solen — och tre gånger tolv var
trettiosex!
»Titta! Formar den sig inte kanske?» frågade
Lurgan sahib.
»Men den är ju sönderslagen — sönderslagen»,
stammade Kim. Lurgan sahib hade mumlat något för
sig själv under den sista halva minuten. Kim vände
med ansträngning på huvudet. »Titta! Dekho! Där
står den ju alldeles som förut.»
»Där står den ju alldeles som förut», sade Lurgan
sahib, vilken fixerade Kim skarpt, medan denne gned
sin nacke. »Men du är den förste, som vågat stanna
kvar och fått se den så.» Han torkade sin breda panna.
»Var det återigen trollkonster?» frågade Kim
misstänksamt. Blodet flöt nu lugnare i hans ådror, och han
kände sig ovanligt klarvaken.
»Nej, det var inte några trollkonster. Det skedde
endast för att se om — det fanns något fel på en juvel.
Ibland händer det, att mycket vackra stenar falla
sönder, ifall man håller dem i sin hand på ett särskilt
sätt. Och detta är orsaken, varför man måste vara så
försiktig, innan man fattar in dem. Säg mig nu, såg
d-u konturerna av krukan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
