- Project Runeberg -  Kim, hela världens lille vän : berättelse från Indien /
245

(1928) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Ezaline Boheman With: Fredrik Böök
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kim

245

trolldom, som man föraktar — att samla upplysningar
om folkets seder och bruk, då man har en livlig tro på
alla mörkrets makter.

Mahbub skrattade. Han hade varit ute på
landsvägen med Hurree många gånger och kände honom.

»Låt oss nu avsluta färgningen», sade han. »Pojken
är i gott beskydd — om Luftens herrar hava öron att
höra. Jag är en uf i (fritänkare), men varför skall man
inte göra allt för att skydda sig? Följ honom till vägs,
Baba, och vaka över, att inte den där Rödhatten för
honom utom räckhåll för oss. Jag måste återvända till
mina hästar.»

»Ja, ja», sade Hurree Baba. »Han är för närvarande

ett mycket intressant studium.»

*



Ungefär vid tredje hanegället vaknade Kim efter
en sömn, som i hans tycke varat tusentals år. Huneefa
snarkade hårt i sitt hörn, men Mahbub hade
försvunnit.

»Jag hoppas, att du inte blev förskräckt», sade en
grötig röst bakom honom. »Jag övervakade hela
ceremonien, som från etnologisk synpunkt var mycket
intressant.»

»Huh!» sade Kim, som kände igen Hurree Baba,
vilken smålog inställsamt.

»Likaledes hade jag den äran att från Lurgan
medföra din nuvarande kostym. Det är annars inte min
vana att överbringa dylikt krimskrams till
underordnade, men» — här lät han höra ett däst fnissande —
»du har antecknats i böckerna såsom ett undantagsfall.
Jag hoppas, att Lurgan skall räkna mig denna
handling till godo.»

Kim gäspade och sträckte på sig. Det var härligt att
åter kunna röra sig i vida kläder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:49:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kim/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free