Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Rudyard Kipling
»Avbryt inte den ventrilokvistiska andebesvärjare!!»,
sade rösten. »Jag antar, att det måste vara mycket
oroande för er, men ingen upplyst åskådare låter
förskräcka sig.»
»... .Jag vill göra upp en komplott för deras ruin!
O, profet, hav överseende med de otrogna! Låt dem
vara i fred en tid.» Det ryckte i Huneefas ansikte,
som var vänt mot norr, och det föreföll, som om röster
från taket svarat henne.
Hurree Baba återvände till sin anteckningsbok,
vilken han stödde mot fönsterbrädet, men hans hand
darrade lätt. Huneefa, som tydligen befann sig i något
slags opiumrus, vaggade av och an, där hon satt
bredvid Kim, och åkallade den ena onda anden efter den
andra, bindande dem, så att de icke skulle kunna på
något sätt ingripa i gossens öde.
»Hos Honom finnas nycklarna till de fördolde
tingen. Ingen har reda på dem utom Han själv. Han
känner allt på land och i hav!» Och återigen hördes som
svar dessa överjordiska viskningar.
»Jag — jag hoppas väl, att detta inte kan vara
skadligt?» sade Baban, i det han betraktade halsmusklerna,
som darrade och ryckte, då Huneefa talade med
tungor. »Det — det kan väl aldrig vara möjligt, att hon
dödat gossen? I så fall vägrar jag att uppträda som
vittne vid rannsakningen .. .»
Huneefas paroxysmer slutade, såsom alltid brukar
vara fallet vid sådana, med gråtkramp och fradga kring
läpparna. Hon sjönk orörlig och utmattad ned bredvid
Kim, och de underliga rösterna hade tystnat.
»Arbetet är utfört! Måtte gossen ha nytta däravJ
Huneefa är i sanning en mästarinna i besvärjelser. Hjälp
mig att släpa undan henne, Baba! Var inte rädd!»
»Hur skulle jag kunna vara rädd för något, som
icke existerar?» sade Hurree Baba med en röst, som
darrade lätt. Det är förfärligt att vara rädd för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
