Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
259
din lärjunge. Jag har fullgjort de lärdomsår, som
behövas för en sahib.»
»Således är du ett slags novis?» sade laman och
nickade med huvudet. »Har du verkligen slutat skolan ?
Jag skulle inte vilja ha dig — omogen.»
»Ja, nu är jag fri. När tiden är inne, skall jag taga
tjänst hos regeringen som skrivare.»
»Således inte som krigare. Det är bra.»
»Men först har jag kommit för att vandra
tillsammans med dig. Vem tigger för dig numera?»
fortfor han hastigt. Isskorpan var tunn.
»Ofta tigger jag själv, men som du vet uppehåller
jag mig sällan i dessa trakter, utom då jag kommer
för att se efter min lärjunge. Jag har genomkorsat
Indien, än till fots och än på tåg. Ett stort och
underbart land i sanning. Men när jag någon gång tar in
här, är det som om jag åter befunne mig i mitt eget
Bhotiyal.»
Han såg sig med välbehag omkring i den lilla
renliga cellen. En låg kudde tjänade honom som sittplats,
och på denna hade han också slagit sig ned i samma
ställning som Bhodisat, då han vaknar upp ur sitt
begrundande. Framför honom stod ett lågt bord av
svart tekträ, på vilket tekoppar voro framsatta. I ena
hörnet av rummet stod ett litet altare, likaledes av
snidat tekträ, vilket pryddes av en statyett i koppar,
föreställande den sittande Bhodisat. Framför altaret
stodo en lampa, ett rökelsekar och ett par blomkrukor
av koppar.
»Undrens bevarare i Undrens hus samlade
förtjänster genom att skänka mig dessa för ett år sedan»,
sade laman, som följt riktningen av Kims blick. »När
man är långt borta från sitt land, väcka sådana saker
minnen, och vi måste vörda Herren, som visade oss
Vägen. »Se!» fortfor han och pekade på en
egendomligt formad hög av färgat ris, som kröntes av ett fan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
