Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
tet på barnet, som log sömnigt mot Kim. En liten
skara djainpräster, tysta men uppmärksamma,
samlades vid tempelporten. De visste, och Kim visste,
att de visste, huruledes laman träffat på sin lärjunge.
Men som de voro mycket finkänsliga, hade de icke på
något sätt velat tränga sig på dem föregående afton.
Detta förstod Kim och gav dem även deras belöning.
»Tacka djainernas gudar, broder», sade han, ty han
kände ej namnen på dem. »Febern har i sanning givit
sig.»
»Skåda! Se!» Laman log välvilligt mot sina värdar
sedan tre år tillbaka. »Har,- det någonsin funnits en
sådan clielaf Han följer vår Herre, Läkaren.»
Nu är det visserligen så, att djainerna officiellt
erkänna alla den hinduiska trons gudar och noga
iakttaga alla bestämmelser i den hinduiska kastlagen. Men
emedan de kände och älskade laman, emedan han var
en gammal man, som sökte Vägen, emedan han var
deras gäst, och emedan han ofta konfererade med deras
överstepräst — en så fritänkande metafysiker, som
någonsin kluvit ett hårstrå i sjuttio delar — mumlade
de bifall.
»Kom ihåg att febern kan komma tillbaka», sade
Kim, i det han lutade sig ned över barnet.
»Inte i fall du känner den rätta besvärjelsen», sade
fadern.
»Men om en stund fara vi vår väg.»
»Det är sant», sade laman till de församlade
djainerna. »Vi begiva oss nu tillsammans ut för att leta
efter min Flod, som jag så ofta har talat om. Jag
har väntat, tills min chela skulle bli färdig. Betrakta
honom! Vi begiva oss norrut. Aldrig mera skola mina
ögon skåda denna viloplats, o ni folk av god vilja.»
»Men jag är inte någon tiggare.» Lantbrukaren reste
sig upp och tryckte barnet intill sig.
»Var tyst. Oroa inte den Helige», sade prästerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
