Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
267
derna. Allt emellanåt hände det, trots förordningarna,
att ett halvbränt lik flöt upp och rycktes med av
strömmen.
»Om inte du hade varit», sade djaten, i det han
tryckte barnet till sitt hårbevuxna bröst, »skulle jag
kanske i dag fått gå till ett av dessa bål med min
son. Prästerna tala om för oss, att Benares är en helig
stad — vilket ingen betvivlar — och att det är
önskvärt att få dö där. Men jag känner inte till deras
gudar, och de begära alltid pengar. Och när man har
offrat till den ene, så kommer genast en präst med
rakat huvud och säger, att det gör alls ingen verkan,
ifall man inte bringar ännu ett offer. Tvätta sig här!
Tvätta sig där! Dricka, bada, strö blommor — men
alltid betala prästerna! Nej, tacka vet jag Pendjab och
Djalanduras jord — det är ändå den bästa!»
»Många gånger har jag sagt, att om så behöves skall
Floden springa fram vid våra fötter. Därför skola vi
begiva oss norrut», sade laman, i det han reste sig
upp. »Jag kommer ihåg en angenäm plats, belägen
bland fruktträdgårdar, där man kan vandra i
betraktelser och där luften är svalare. Den kommer från
bergen, och på bergen ligger snö.»
»Vad heter den platsen?» frågade Kim.
»Huru skall jag kunna veta det? Följde du inte
med — nej, det var efter det armén sprang upp ur
jorden och uppslukade dig. Jag uppehöll mig där i ett
rum, som låg strax intill ett duvslag, och kunde
fördjupa mig i betraktelser — utom när hon pratade utan
avbrott.»
»Aha, kvinnan från Kulu! Då måste det vara i
närheten av Saharunpore», sade Kim skrattande.
»På vad sätt leder anden din mästare? Vandrar
han till fots för att försona forna synder?» frågade
djaten försiktigt. »Det är långt till Delhi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
