Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
283
förvirra en gammal, gammal man och en dum
lantbrukare. Härav olyckan och misstanken.»
Kim behärskade sig med en klokhet, som var vida
över hans år. Han älskade lika litet som andra
ynglingar att bliva förödmjukad och orätt bedömd, men
klokheten bjöd honom att tiga. Nu ångade tåget från
Delhi station ut i den mörka natten.
»Det är sant», mumlade han. »Om jag sårat dig, så
har jag gjort orätt.»
»Du har gjort mera än så, chela. Du har släppt lös
en Handling i världen, och liksom det bildar sig ring
efter ring, då man kastar en sten i vattnet, så kunna
vi icke överskåda följderna av denna din handling.»
Denna oförmåga var mycket nyttig såväl för Kims
fåfänga som för lamans sinnesfrid, då man betänker
att i samma ögonblick till Simla anlände ett telegram
med underrättelse om E. 23 :s ankomst till Delhi och,
vad som var ännu viktigare, om det brevs öde, som
han skickats att hämta. En alltför nitisk poliskonstapel
hade under tiden arresterat för mord, begånget i ett
av de södra distrikten, en bomullshandlande från Ajmir,
vilken höll på att avgiva indignerade förklaringar inför
mr Strickland, medan E. 23 obemärkt smög sig genom
gränderna till hjärtat av staden Delhi. Inom två
timmar hade flera telegram anlänt till en förbittrad
minister i en avlägsen sydstat, vilka underrättade
honom om, att man förlorat alla spår av en illa
till-tygad Mahratta, och vid den tid då det långsamma
tåget stannade vid Saharunpore, skvalpade sista
krus-ningen efter den sten, som Kim hjälpt till att kasta i
sjön, mot trappstegen till en moské i det avlägsna
Raoun, där den störde en from man i hans böner.
Styrkt av det klara solskenet och av sin lärjunges
närvaro förrättade laman sina böner i en daggfrisk
berså nära stationen. »Nu skola vi lämna dessa ting
bakom oss», sade han slutligen, i det han pekade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
