Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3°°
Rudyard, Kipling
lokomotivet och de glittrande järnvägsskenorna.
»Te-rain är ett underbart ting, men skakningen har
förvandlat mina ben till vatten. Hädanefter skola vi leva
i den friska luften.»
»Låt oss gå till den där kvinnan från Kulu», sade
Kim, i det han med glatt mod belastade sig med
packningen. Tidigt på morgonen är Saharunporevägen snygg
och välluktande. Han tänkte på andra mornar i
skolan, och denna tanke tjänade endast till att öka hans
redan förut stora belåtenhet med tillvaron.
»Varför har du plötsligt så bråttom ? Visa män
springa inte som kycklingar i solen. Vi ha redan hunnit
flera hundra kos, och hittills har jag knappast fått vara
ensam med dig ett enda ögonblick. Huru skall du
kunna mottaga undervisning bland en sådan
människomassa? Och huru skall jag, omgiven av prat och sorl,
kunna begrunda Vägen?»
»Hennes tunga har således inte blivit mindre livlig
med åren?» frågade Kim småleende.
»Lika litet som hennes önskan efter barnbarn. Jag
kommer ihåg en gång, då jag talade om Tingens
Hjul.» Här famlade laman innanför sin rock efter den
sista kopian därav. »Det enda, som intresserade
henne, var de onda andar, som hemsöka barnen. Hon skall
samla förtjänster genom att hysa oss ■—• om en tid
kanske — men ej så snart. Nu skola vi vandra i sakta
mak, väntande på Tingens Kedja. Utgången skall bli
lycklig.»
Och sålunda vandrade de långsamt bland de stora,
blommande fruktträdgårdarna. Efter en lång, ljuv
sömn under de strålande stjärnorna följde den
härliga, långsamma vandringen genom en vaknande by,
varvid Kim under tystnad räckte fram sin tiggarskål,
under det hans ögon, tvärtemot Lagens bud, blickade
nyfiket omkring sig åt alla håll från den ena ändan av
himlen till den andra. Därpå återvände Kim med lätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
