Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°° Rudyard, Kipling
»Ja, en liten smula, men endast så mycket att en
gammal man gläder sig desto mera åt solen. Man
får inte alltid njuta av välsmakande föda och mjuka
bäddar.»
»Vi kunde väl åtminstone hålla oss till vägen.»
Kim hade en slättbos hela förkärlek för den
knappast sex fot breda, väl upptrampade vägen, som
slingrade sig bland bergen, men laman, som var en tibetan,
kunde icke avhålla sig från att göra små avstickare på
obanade vägar. Och han förklarade för sin linkande
lärjunge, att en man, som är född bland bergen, kan
förutsäga huru en bergsväg skall slingra sig, att de
lågt hängande molnen möjligen kunna verka
förvillande på en främling, som försöker taga en genväg,
men att de icke göra den minsta skillnad för en van
och förtänksam man. I stråkvägen lågo bergsbornas
byar, som bestodo av kojor, sammanfogade av lera och
timmer, än hängande som svalbon på de branta
bergssluttningarna, än sammangyttrade på en liten platå
halvvägs nedför en tre tusen fots sluttning. Och folket,
det bleka, smutsiga doffelklädda folket med sina korta,
nakna ben och sina nästan eskimåartade ansikten
brukade vid lamans ankomst gå man ur huse för att
tillbedja. De vänliga, milda slättborna hade behandlat
laman såsom en helig man bland andra heliga män,
men bergsborna dyrkade honom såsom en, som är
invigd i alla onda andars förtroende. Deras religion var
en mycket förvriden form av buddhaism, uppblandad
med en naturdyrkan, lika fantastisk som deras eget
landskap och lika konstrikt utarbetad som
terrasseringen av deras små åkerlappar. Men de betraktade dock
den stora hatten, det rasslande radbandet och de
underliga, kinesiska citaten såsom något heligt och vördade
mannen, som bar hatten.
»Vi sågo dig komma nedför Euas mörka
sluttningar», sade en Betah, som gav dem ost, sur mjölk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
