PETTER GABRIEL WICKENBERG I. BARNDOMS- OCH UNGDOMSÅREN I MALMÖ. Familjen Wickenberg är en blekingsslägt. Målarens far Jonas Wickenberg var son till en handlande i Ronneby i dennes äktenskap med Sofia Angerstein. Den unge Jonas valde krigarens bana, blef underofficer vid Konungens eget värfvade regemente i Malmö, avancerade till fanjunkare och fick till sist anställning vid bevakningen å Malmöhus’ slott, hvilket då som ännu i dag användes till fängelse. Wickenberg hade äfven sin bostad på slottet. 1 sitt äktenskap med Katharina Isberg hade han 4 barn, sonen Petter Gabriel, den blifvande målaren, samt döttrarne Charlotta Albertina (f. 1815), Sofia Magdalena (f. 1825) samt ännu en dotter. Fanjunkaren Wickenberg, hvilken omtalas som >en person med för sitt stånd mindre vanlig bildning , och tyckes ha varit en liflig beundrare af Napoleon'), har i bref till författaren C. A. Adlersparre lämnat följande uppgifter om sin berömde son: »Petter Gabriel Wickenberg föddes i Malmö den 1 Oktober 1812. De sju första åren var han oftast sjuklig och sluten inom sig sjelf, aldrig road att umgås med andra barn af lika ålder. Efter åttonde årets förlopp kom hälsa och krafter, samtidigt härmed utvecklade sig hos gossen ett godt minne och fattningsgåfva samt mycken håg för läsning och skrifning, men framförallt för ritning. Hvarje gammalt kopparstick han öfverkom, skulle genast af honom aftccknas, antingen på ett bord med krita, eller på papper med blyerts eller bläck. Då han fyllt 13 år, gjorde händelsen att till Malmö anlände en person, som gaf undervisning i ritning. Till denne fick han gå allt som oftast och rita, och oaktadt han på samma gång måste infinna sig i skolan, försummades aldrig ritlektionerna. Då de andra jemnåriga skolbarnen på ledighetsstunderna roade sig med allehanda lekar, satt min son och ritade. Ja, han var så trägen, att han ibland på lediga timmar än skref rent för betalning och än kopierade taflor, som han försålde, så att han fortjente både till uppköp af nödiga klädespersedlar och böcker. Uti Apologistskolan fick han flera gånger premier för skönskrifning, läsning och kartritning. Alltid stilla och flitig, var han afhållen af alla, och i ett bättre hus här i staden upptagen med största välvilja. Efter fyllda 16 år begick han för första gången H. H. Nattvard, och lämnade strax därefter Äpologist-skolan, där han uppnått högsta klassen och erhållit de högsta betyg. Från denna tid egnade han sig uteslutande åt ritning och läsning af språken; förtjenade så mycket att han kunde sjelf underhålla sig med kläder och lemna understöd af besparade penningar till sina systrar. 1830 om sommaren talte han mycket om att vilja besöka Stockholm, men, som inga relationer funnos för honom där, måste han lemna denna sin älsklings-idd tills året därpå, då han genom några ädla vänners2) försorg och en försåld tafla, som han bortlottade för 70 R:dr, kom i tillfälle att få uppresa till hufvudstaden, där en ädel man, ryttmästar Engman, försträckte honom med en större penningesumma.» — Det är alltså det gamla Malmöhus’ trappgaflar och runda posteyer invid de blickstilla vassklädda vallgrafvarna vi hafva att tänka oss som den närmaste bakgrunden för den uppväxande begåfvade gossen, hvars stillsamma och flitiga väsen så tidigt röjde sig, liksom afspeglande den tysta fridfulla miljön. Den lilla staden, som i Wickenbergs barndom räknade omkring 6,000 innevånare ') »Jag har ej någon mor i lifvet men däremot en Far (fastän han talar ständigt om Napoleon) men likagodt jag vördar honom som Far och denna tanke fäster mig vid fosterjorden» (Wickenberg till Adlersparre Paris d. 13 Okt. 1838). 2) En af dessa torde ha varit den bekante framstående köpmannen och industriidkaren Frans Henrik Kockum i Malmö, i hvars familj ännu befinna sig två af Wickenberg 1831 utförda kopior efter två taflor, som då befunno sig på slottet i Malmö, en Ecce Homo och en Adam och Eva vid Abels lik. Dessa båda kopior skulle enligt tradition i familjen ha »gifvit anledning till W:s stockholmsresa». Den sistnämda af dessa kopior återger ett original af den skånske målaren A. M. Malmqvist (1796—1853), hvilket äges af fru Maria Lindgren, f. Kruse å Fredriksberg vid Sösdala.