Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beranger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre att frukta af elt utländskt kris, an af
elt inhemskt, älven om detta sednare endast
förs med pennan. Men pennan är i våra
dagar ett farligare vapen, än värjan. En’ bok
betyder nu mera, än en armé. Kastar en
Bren-nus i nittonde seklets sednaste trefemtedelar
sin klinga i den ena vågskålen, lägg i den
andra en penna, ocli ni skall bli vittne till ett
underbart skadespel, som kanske kan rubbande
inverka på edra begrepp om vigt.
Men, har man invändt, sådan var icke
visans kallelse; Beranger har ’ upptvingat den i
en sfer, som från början var för henne
hämmande; han har alldeles frångått hennes
ursprungliga natur, ocli gjort en statsdam af
folkets blyga dotter. Må Beranger sjelf tala till
sitt försvar i detta hänseende. Vi låna ur
företalet till den är 1834 utgifna praktupplagan
af hans skrifter följande rader:
»I egenskap af visförfattare åligger det mig
att svara på en anmärkning, som man
upprepade gånger mot mig framställt. Man har
förebrått mig att hafva ledt visan på villovägar,
alt hafva frångått dess egendomliga natur, då
jag anslog den i en tonart, mera allvarlig, mera
upphöjd, än före och samtidigt med mig, Collé,
Panard, Desaugiers. Det skulle vara orätt af
mig att bestrida elt sådant förhållande, helst,
efter hvad jag förmodar, häri ligger orsaken till
mina framgångar. Men först torde det vara
’mig tillåtet ^att anmärka, det visan, liksom an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
