Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rosenkullen vid korsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Lyckligtvis hann hästen kasta sig undan, att hans framben icke
blefvo skadade, då slipstenen drogs omkull; utan han var fullkomligt
oskadd.
Ilästen, hvilken blifvit vattnad och fått en tapp färskt gräs,
hade förtärt detta samt redan börjat tycka tiden vara lång, hvarför
han tagit sig för att leka med vredet på slipstenen, som stod alldeles
bredvid honom.
Ilur han bråkat, hade tygeln blifvit kastad om vredet och när
djuret skulle söka att få loss densamma, drog det med sig hela
slipstenen.
— Det var en Guds lycka, att inte frambenen blefvo afslagna,
sade gumman. Hjelp mig att resa upp slipstenen igen Anna.
Mor och dotter reste upp ställningen med icke så obetydlig
möda.
— Nu är det bäst att binda hästen på ett annat ställe, fortfor
Stina.
— Tack kära mor, inföll grefven. Länge nog har han nu pustat
och det är. tid, att jag ger mig i väg. Det är långt till Kosta.
Och han löste tygeln samt gjorde sig- i ordning att stiga till
häst.
— Det är första gången, jag rider den här vägen på ensam hand
och har blott ridit den en gång förut, det var dagen före midsommar-
aftonen, i sällskap med förvaltare Hagberg. Men jag antar, att det
inte är någon svårighet att hitta.
— Nej, det är stora vägen nästan ända fram till Kosta, blott
man kommer rätt vid korsvägen vid rosenkullen, sade gumman.
— Jaså, det finns en korsväg?
Ja då, svarade Anna, det är inte mindre än sex vägar, som
knytas tillsammans vid rosenkullen.
— För tusan! Det blir kinkigt nog att hitta der. Finns det
vägvisare?
- Nej.
— Men det är då bra vårdslöst vid en sådan vägknut.
— Här färdas just inte andra än bruksmenniskor fram och de
känna vägarne så väl, att några vägskäl inte behöfvas, allra minst
nu, sedan jernvägen blef färdig, då de flesta främlingar färdas på den
— Visserligen, visserligen! Men nu är det dock bra harmligt,
att inte en vägvisare finnas. Möter jag ingen vid den der vägknuten,
är det mycket antagligt, att jag kommer att rida vilse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
