Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Eviga rosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men envis som synden!
— Hvad gör det, när hon inte gör något ondt med det?
— Visserligen! Men hon kan förarga döden på en ibland. Tror
herr grefven, att gumman kan komma sig för med att sjelf äta, om
jag vid något mål dröjer längre än vanligt borta och inte har sagt
till derom förut?
— Gör hon inte? frågade grefven leende och road åt förvaltarens
häftiga ton.
— Nej, så slut det vari
— Men det är ju en artighet!
— Jag vill iute veta af en sådan artighet.
— Det är en tjenares pligt.
— Ja bevars det är det visst det och vore hon en ung jänta,
så skulle det förarga mig, om hon började äta, innan jag kom. —
Men Maja är ju så gammal, att hon kunde vara mor åt mig och
dessutom har jag sagt till henne upprepade gånger, när hon klagat
öfver, att maten kallnat, att hon skulle äta sjelf. Men det är som
att köra hufvudet i väggen. En istadig bagge kan inte vara envisare
än min gamla Maja, när hon sätter den sidan till.
— Ha, ha, ha! Jag tänker, att förvaltaren i alla fall inte skulle
vilja mista gumman?
— Nej för tusan pocker! Det vill jag visst inte; och gud vet,
hvar jag skall få någon hushållerska; som jag skall kunna bli nöjd
med, när Maja en gång dör.
— I sanning en vacker orlofssedel ät gamla Maja.
— Den är hon äfven värd.
— Det tror jag.
— Farväl herr gretve!
— God noiddag herr förvaltare 1 «
Förvaltaren gick och grefven satt en god stund qvar på bänken.
Vi lemna honom der för en stund och förflytta oss ut till fältet,
der folket höll på att slå hö.
Solen gassade brännande het ned på stora klöfvervallen, hvarest
rättarlaget vid Kosta höll på att slå den ymniga grödan.
Stora svettdroppar rullade utför de solbrända ansigtena och de
idoga arbetarne blickade esomoftast längtansfullt mot den lilla skuggiga
ekdungen, hvilken så inbjudande hcjjde sig invid ena ändan af fältet.
Men öet var inte tid att tänka på hvila qch svalka nu. Höet
måste mejas ned och volmas, medan väderleken var lämplig för skörden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
